Begrepp

Plattformsekonomi avser affärsverksamhet som sker genom olika digitala plattformar. Genom plattformar som fungerar som marknadsplatser kan man till exempel köpa och sälja produkter, tjänster eller arbetsprestationer.

En självständig yrkesutövare eller egenföretagare är en person som arbetar genom sin egen firma.

Stipendiemottagare arbetar på motsvarande sätt, ofta i olika långa snuttar för en eller flera uppdragsgivare, och beviljas stipendier.

Digitala arbetsförmedlingsplattformar är marknadsplatser där de som erbjuder arbetsprestationer och de som beställer arbete möts. Det finns olika arbetsförmedlingsplattformar och deras tjänsteutbud varierar. Vanligen förmedlar arbetsförmedlingsplattformarna kortvariga arbetsuppdrag eller projektarbeten, och beroende på plattformen kan de också sköta lönebetalningen för den som beställer arbetet samt andra arbetsgivarskyldigheter.

Frilansare är egenföretagare som inte ingår i de grupper som nämns ovan, utan som till exempel arbetar med ett frilansskattekort. Frilansare har ofta flera arbetsgivare samtidigt. Bland frilansarna finns också s.k. lättföretagare.

Begreppet självsysselsättning beskriver nya arbeten och former av företagarskap som utförs på många olika sätt. Det beskriver förändringen och mångfalden i sätten att arbeta. Begreppet omfattar olika former av att sysselsätta sig själv som förenas av att arbetet utförs på egen hand och självständigt samt att arbetet liknar företagande. En självsysselsatt person är egenföretagare, självständig yrkesutövare, frilansare eller stipendiemottagare som huvudsyssla eller bisyssla.

En definition för delningsekonomin har inte ännu etablerats, men i princip syftar begreppet på ett fenomen där människor delar sina underutnyttjade resurser (till exempel saker, tjänster, tid eller färdigheter) genom digitala plattformar så att de kan användas av andra. Europeiska kommissionen använder den engelska termen ”collaborative economy” (samarbetsekonomi på svenska). I delningsekonomin kan verksamheten antingen vara vinstbringande eller icke-vinstbringande.

Användningen av faktureringstjänster, d.v.s. så kallat lättföretagande, är ett sätt att sysselsätta sig själv. Begreppet lättföretagande uppkom i och med faktureringstjänsterna och är en etablerad term i talspråket. Begreppet beskriver dock inte personens officiella status, och lättföretagare klassificeras antingen som löntagare eller företagare beroende på perspektiv. Genom att använda faktureringstjänster kan självsysselsatta personer fakturera för arbetet de utfört utan att ha ett eget företag som s.k. lättföretagare. En fakturerings- och lönebetalningstjänst ansvarar för de lagstadgade skyldigheter som utlovats.

En ensamföretagare är en person som arbetar på egen hand i sitt eget företag. Bolagsformen kan vara aktiebolag, öppet bolag, kommanditbolag eller andelslag.

 

 

Allmän information:

Information om utkomstskydd för arbetslösa

029 020 711

vardagar kl. 9.00–16.15