Sebastians berättelse: Mångkamp i arbetslivet – människor och verkningsfulla processer i fokus

Detektiv, taxichaufför, tiokampare och tränare

När jag var barn drömde jag om att bli detektiv eller taxichaufför. Inspirationen till dem kom från filmer, Kalle Ankas alter ego Stål-Kalle och önskemålet att få en fin bil när jag ”blev stor”. Med tiden och i takt med idrottandet tog bilden av framtidens arbete en annan form, men tanken på en resa och ett slags utvecklande arbete som ”detektiv” fanns kvar.

Då mitt tiokampsutövande intensifierades ytterligare i tonåren ställdes tanken på framtidens arbete om till vilken slags studieplats som skulle kunna möjliggöra yrkesmässig träning. Som Jyväskyläbo hade jag tur, eftersom min hemstad kunde erbjuda idrottsvetenskapliga fakulteten vid Jyväskylä universitet, tränare och lämpliga träningsförhållanden för tiokamp. Denna ekvation räckte för att jag skulle veta vart jag skulle styra mina studier och mitt intresse för framtidens arbete.

På lärdomens väg – springande, hoppande och kastande

Drömmen om idrottsvetenskapliga studier förverkligades när jag efter gymnasiet och militären inledde studier med träning som inriktningsalternativ vid idrottsvetenskapliga fakulteten. Det gjorde att jag kunde satsa fullt ut på idrotten, samtidigt som jag tryggade yrkesförberedande studier. Det var helt fantastiskt att samtidigt vara med i landslaget i tiokamp, pröva mina gränser och lära mig ett yrke som kombinerar teori och praktik med fokus på sådant som intresserar mig.

I slutskedet av mina studier vid idrottsvetenskapliga fakulteten upphörde min tiokampskarriär, vilket gav mig tid och energi att utöka mina biämnesstudier inom träning i bl.a. organisationskommunikation, journalistik, vuxenutbildning och ledarskap. Parallellt med magisterexamen från idrottsvetenskapliga fakulteten finns det även en hel del andra intressanta ämnen som kan ge examen. Mina studier på universitetet har inte varit någon rak linje som följer en förutsedd plan, utan snarare en lärdomsrik och utvecklande process som det har varit intressant att följa – nu även som alumn.

Arbete från löpande bandet till ledningsgrupper

Parallellt med målinriktat idrottande och kontinuerliga studier har jag hela tiden haft daglig kontakt med arbete och arbetslivet. Jag har skrivit, undervisat och tränat både ”här och där”. Under mitt studentutbyte i England fick jag arbeta på löpande bandet i en tvålfabrik. Det är en erfarenhet som jag tacksamt bär med mig och jag försöker påminna mig själv om att arbete och förnyelse i verkligheten inte alltid är den hype eller samstyrda teknologiska uppgång som man vill tuta i oss på seminarier, i barer eller i chefens monolog.

Efter examen har jag arbetat för följande organisationer: Jyväskylä universitet, Keskisuomalainen, Finlands Friidrottsförbund, KIHU, Eläke-Tapiola, Tapiola, LokalTapiola samt för närvarande Humap. Alla mina arbetsuppgifter har varit kopplade till målinriktade inlärningsprocesser, där en grupp människor har strävat efter att göra något betydelsefullt och verkningsfullt. Mina arbetsroller har skiftat mellan träning, arbetshälsa, utveckling, kommunikation, ledning, affärsverksamhet, strategisk förändring och förnyelse. Totalt har jag haft nästan 30 tjänstebeteckningar i mina anställningar. Det är också en slags mångkamp i arbetslivet.

Lärdomar och ledig tid

Vad har jag lärt mig? Människor är på samma gång mycket lika varandra och unika. Vi vill ha trygghet, acceptans, en tro på morgondagen och inspirerande drömmar. Vi vill ha meningsfullhet och vi vill känna att vår särprägel i bästa fall ger upphov till ett verkningsfullt samarbete och service.

Vad mer har jag lärt mig? Tränare och chefer är tjänare vars uppgift är att försöka påverka de förutsättningar som möjliggör utveckling och resan mot målen. Samtidigt som vi har juridiska och administrativa chefer kan var och en av oss också vara chefer över vårt eget arbete. Med bra energi och en aktiv approach deltar varje arbetstagare med sin viktiga insats till att utveckla det gemensamma arbetet och betjäna kunden.

På en gemensam tillväxtväg

Jag upplever starkt att jag kunnat förverkliga mig själv i de flesta av mina arbetsuppgifter. Jag arbetar genom min person och försöker skapa en anknytning till de människor som jag samarbetar med. Mitt arbete inom utveckling och ledning i olika organisationer är extremt givande, men kräver också en motvikt och återhämtning. Familjen, hunden, motion, friluftsliv och att prova på olika oväntade områden av livet är viktiga livsteman som ger mig energi. Mitt mål är att vi genom våra gemensamma gärningar ska bidra till att göra världen bättre varje dag – en diskussion, ett möte och en stund åt gången.

Jag funderar över arbetet och livet genom att skriva. Jag har gett ut böckerna Kun kiireestä tuli kupla (2009), Viivan alle (2015) och Elämäni ottelu – urheilijan tien ja työelämän yhteiset pisteet (2020). De beskriver fenomen som jag stött på i min tid och mitt sammanhang, sådana som intresserat mig och genom vilka jag försökt väcka diskussion. Relationen till tid, rimlighet och lärorika resor utgör kärntemana i dessa bokberättelser. Jag tangerar även dessa innehåll när jag skriver och ställer frågor på LinkedIn och Twitter.

Mot en mänsklig och yrkesmässig tillväxt

Jag uppmuntrar var och en att söka (och förhoppningsvis hitta) de delområden i livet som verkligen intresserar dem. Jag tror att vi genom våra egna styrkor och passioner för saker och ting kan skapa under tillsammans. Olikhet är en resurs, och en ansvarsfull värdegrund en konkurrensfaktor.

För egen del ser jag ivrigt fram emot mina studier i Business Coaching. Jag upplever att denna process som en förlängning av mina tidigare yrkesmässiga arbetslivsstudier knyter samman ämnesområden som jag tror på och som intresserar mig. Jag har också funderat på ett nytt bokprojekt som skulle kombinera samarbets- och ledarskapsteman på ett nytt sätt. Tiden får utvisa vad som händer med det.

Sebastian Siukonen