Niinas berättelse: Karriärstig utomlands – från studerande till projektchef

Nytt liv i Danmark – arbete, studier och etablering

Jag utexaminerades som kandidat hösten 2012. Under studietiden var jag mycket osäker på vilka möjligheter jag skulle ha att få arbete efter examen, eftersom Nokia hade fallit och inga andra stora arbetsgivare hade ännu dykt upp i stället. I Finland verkade IT-branschens framtid mycket osäker och man tävlade mycket om varje arbetsplats som riktades till nyutexaminerade.

Till slut beslöt jag mig för att flytta till Danmark för att få arbets- och livserfarenhet. Jag pausade mina studier, sade upp min hyresbostad i Tammerfors, sålde största delen av mina saker och flyttade med ett par resväskor till Aarhus i Danmark. Jag började arbeta i kundservicen i webbutiken Skatepro.fi och avlade samtidigt grundläggande studier i marknadsföring vid Lapplands universitet. Mitt mål var att komma in till magisterstudier i kommunikation i Danmark.

Sommaren 2014 fick jag en studieplats vid Copenhagen Business School. Jag flyttade till Köpenhamn och började studera kommunikation och marknadsföring. Då började en ny fas i mitt liv, och på den vägen är jag fortfarande, över elva år senare.

Karriärstigen som byggdes upp av mod och nätverk

I och med magisterstudierna och etableringen började livet rulla på och jag fick en arbetsplats inom min egen bransch genast den första hösten efter flytten till Köpenhamn. Genom en slump blev jag deltidsanställd projektkoordinator för ett litet start up-företag inom IT-branschen.

Efter examen fortsatte jag i samma företag på heltid tills jag beslöt att testa nytt och övergick till en digital marknadsföringsbyrå. Jag arbetade vid Wunderman i två år som teknisk projektchef och ledde projekt inom digital marknadsföring för stora internationella kunder. Många goda arbetskamrater bytte arbetsplats, och det gjorde jag till slut också. Jag gick över till ett litet mjukvaruföretag där jag ledde implementeringsprojekt för applikationer inom hälso- och sjukvården.

I Köpenhamn tillsätts många arbetsplatser med hjälp av nätverk, och jag fick också mitt nästa jobb på det sättet. Min före detta kollega på Wunderman bad mig komma på en kopp kaffe och vår diskussion vände sig till Merkle och de karriärmöjligheter som företaget erbjuder. Efter mötet kom vi överens om att en ansökan till Senior Project Manager öppnas för mig. Samtidigt intervjuades jag också av andra företag, men till slut vann Merkle, eftersom dess goda rykte och intressanta kundrelationer övertygade mig. Numera leder jag strategiprojekt för internationella B2B-kunder på Merkle och leder ett projektchefsteam på fem personer.

Utmaningar, lärdomar och framgångar längs vägen

Jag har bott i Danmark i nästan 12 år och har under den tiden arbetat i fem olika företag. Under årens lopp har det funnits ett stort antal lediga jobb som jag inte fick och arbetsansökningar som aldrig besvarades. Särskilt i början av min karriär var sysselsättningsmöjligheterna begränsade, eftersom jag endast kunde söka uppgifter som lämpar sig för nyutexaminerade och som inte krävde kunskaper i danska. Det fanns också många andra sökande till dessa arbetsplatser.

Som utlänning har jag utsatts för diskriminering och fördomar. Lyckligtvis har Köpenhamn förändrats under årens lopp, och i dag är det en mycket mer internationell och öppen plats att leva och arbeta på. Diskriminerande kommentarer om utlänningar som flyttat efter sociala förmåner börjar vara en del av det förflutna.

Min största framgång har definitivt varit etableringen i Danmark och att bygga upp en karriär i det nya landet. Att lära sig danska öppnade nya dörrar i arbetslivet. Nuförtiden tvekar jag inte att öppna munnen om jag söker ett nytt jobb eller vill byta till nya uppgifter inom huset. Man vet aldrig vilka möjligheter som finns.

En av de viktigaste sakerna jag lärt mig i arbetslivet gäller löneförhandlingar. Jag har lärt mig att det första löneerbjudandet sällan är slutgiltigt. Det är ofta bara början på diskussionen och erbjudandet är i underkant.

Jag har också insett att det inte lönar sig att bygga upp sin egen identitet eller sitt värde baserat på arbete. Om det går dåligt för företaget kan arbetstagaren sägas upp oavsett hur bra hen är. Då hjälper det inte att man har fått beröm eller varit aktiv på LinkedIn.

Arbete behövs för att leva, för att det ska finnas mat på bordet och ett tak över huvudet, men livets betydelse kan inte grunda sig på arbete. Det är viktigt att det också finns andra saker i livet som ger glädje, balans och innehåll. De hjälper att orka och påminner oss om att vi är mer än vår arbetsroll.

Arbetslivet är inte en rak linje – och det behöver inte heller vara

Jag uppmuntrar modigt att pröva sina egna vingar utomlands, eftersom man alltid kan återvända till Finland med mer erfarenhet i bagaget.

Arbetslivet är inte en rak linje, utan det rymmer komplikationer, experiment och riktningsändringar. Jag har hållit mellanår, snabbt bytt arbetsplats och sökt nya ansvarsområden om de gamla inte har känts som egna. Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor, men det gör inget. Det viktigaste är att arbetslivet känns som ditt eget.

Som ung drömde jag om att arbeta inom modebranschen och ibland stiger drömmen fortfarande upp till ytan. Numera njuter jag mest av projekt där jag får arbeta med benhårda proffs inom min bransch. Kollegernas passion för sitt eget arbete motiverar mig också, även om jag själv fokuserar mer på att hantera helheter än på detaljer.

Balans mellan arbete och liv

Distansarbete och kontinuerlig effektivisering har fördunklat skillnaden mellan arbete och fritid, så för att orka har jag lärt mig att dra en tydlig gräns mellan dem. Jag håller också e-post och arbetsrelaterade meddelanden ur synhåll när jag inte är på jobbet.

På fritiden reser jag, går på spelningar, hänger med mina vänner och tillbringar tid med min man och hund. Hunden är en bra tränare inom det fysiska och psykiska välbefinnandet, eftersom tankarna om arbetet snabbt glöms bort till exempel när man gräver en möglig pizzabit från hundens mun, som den har snappat åt sig från diket.

Niina Hakala