Jannes berättelse: Motsvarar arbetet behovet?

Om jag är ärlig mot mig själv har jag alltid ansett att arbete har ett indirekt värde, ett sätt att uppnå något annat. På min hemort fanns en pappersfabrik som fortfarande fungerade i mitten av mina studier. Trots att den var en betydande sysselsättare arbetade ingen av föräldrarna till mina närmaste bekanta på fabriken i fråga. Mycket hängde på hörsägen. Ett tema var lönenivån.

Min scouthobby hade hittills pågått i cirka sex år och jag funderade på vad som kunde vara en bättre plats att främja de naturvärden som hobbyn och fostran lyfte fram än en pappersfabrik. Om jag förbättrade processerna i anslutning till tillverkningen av papper kunde jag genom att arbeta främja de egenvärden som är viktiga för mig och samtidigt trygga min ekonomi. Jag skulle kunna utnyttja arbetet som ett indirekt värde för att uppnå högre mål.

Jag tyckte att idén var bra, men medan mina förberedande studier till diplomingenjör inom processteknik fortfarande pågick på Uleåborgs universitet beslöt man att lägga ner fabriken. På den tiden var fabriken den enda storskaliga processanläggningen i min region, och nedläggningen av fabriken tvingade mig att granska min karriärplan på nytt. När utexamineringen närmade sig var det dags att samla det som eftersträvades med arbetet på ekvationens vänstra sida och försöka maximera inkomsten på högra sidan av ekvationen.

Mitt liv är inte summan av delfaktorerna utan inkomsten, och detsamma gäller för mitt arbetsliv

Min mångsidiga arbetshistoria inom bland annat handel, fastighetsskötsel, industriellt underhåll och ungdomsarbete hjälpte mig att utreda mina egna önskemål. Jag hade också arbetat i en maskinverkstad, vid IT-service, i ett laboratorium, inom processindustrin och arbetsledningen, åtminstone i arbetspraktik innan jag fyllde 25. Uteslutning skulle säkert göra det lätt att välja yrke? Vad ville jag åtminstone inte göra? Det hjälpte inte, eftersom alla arbeten var intressanta på sitt eget sätt och gav vissa fördelar. Frågan måste lösas med hjälp av hjälpfrågor. Vet jag vad jag strävar efter i framtiden och varför?

Enligt Maslows behovshierarki ska de fysiska förutsättningarna för att överleva tryggas först. Helt logiskt. Arbetet ska ge mig tillräcklig lön. En annan fråga i behovshierarkin är trygghet och känsla av samhörighet. Arbetet får inte vara för farligt ens på bildnivå, och arbetsplatsannonsen bör tillsammans med intervjuupplevelsen väcka positiva känslor. Med tanke på egenvärdena ska arbetet garantera mig utkomst och trygghet både fysiskt och psykiskt.

Eftersom ekvationen inte är en summa ska arbetet åtminstone delvis tillfredsställa behoven av uppskattning och att förverkliga mig själv. Om min arbetsbeskrivning skulle omfatta verksamhet som strider mot mina värderingar, blir ekvationens resultat noll. Jag skulle inte uppskatta mig själv om jag med min verksamhet inte kan främja till exempel genomförandet av cirkulär ekonomi eller en bättre användning av resurser i allmänhet.

Att forma arbetskarriären med respekt för de egna principerna

När ramvillkoren för arbetet utformas mer enligt egna principer än utifrån externa faktorer (diplomingenjörer hör hemma i fabrikerna!) kan karriären verka splittrad utan bakgrundsinformation. Efter examen har jag under tio års tid på tre olika arbetsplatser undersökt hydrometallurgiska utfällningsprocesser, hjälpt företag med finansieringsansökningar och tillståndsprocesser samt stött finländska ministerier i att uppnå de politiska målen. Den röda tråden verkar gömma sig.

Helheten formas dock av detaljerna och dessa detaljer har styrt mina handlingar så länge jag minns: naturen, jämlikhet, att hjälpa, självständighet, utkomst... Genom att följa den stig som detaljerna bildar börjar jag också i min arbetskarriär se samma konsekvens som i mina hobbyer, såsom scoutverksamhet, motion i olika former, friluftsliv och naturahushållning. Möjligheterna att påverka det egna välbefinnandet och miljön är stora.

Slumpar och planmässighet

Att känna sig själv hjälper till att planera och planerna hjälper till att uppnå målen. Förutom planmässighet behövs också lite tur. Men ökar sannolikheten för gynnsamma slumpar om man känner sig själv? Det tror jag inte. Att känna sig själv hjälper dock att identifiera möjligheter, diskutera på cocktailbjudningar och vid kaffebord samt beakta andra. Dessa åtgärder bidrar till att gynnsamma slumpar inträffar.

Med hjälp av dessa assisterade slumpar och planmässigheten har jag fått vara med om mycket och hamnat på min nuvarande arbetsplats. En arbetsplats som jag upplever att uppfyller mina mål för arbetet.

Janne Keränen
Diplomingenjör, scout, expert på cirkulär ekonomi

Bilden är från Finlands Scouters storläger Finnjamboree. Kajo 2022 var det åttonde storlägret som ordnades i Finland.