Johannas berättelse: att hitta balans i vardagen är nyckeln till lycka

Även en självkritisk perfektionist kan lära sig att hitta lycka i små saker i vardagen och i ett balanserat liv.

Jag har jobbat sen jag var 15. Under studietiden gjorde jag i bästa fall tre olika arbeten. På kvällarna jobbade jag i en snabbmatsrestaurang eller en butik med allmänna handelsvaror, och på veckosluten arbetade jag som konsulent i dagligvarubutiker och bjöd kunderna på nyheter. För mig var det viktigt att jag inte skulle behöva ta studielån och att jag klarade mig på egen hand. Studierna slutförde jag inom utsatt tid, dvs. arbetet bromsade inte i något skede studiernas framskridande. Jag har alltid varit en slags utförare och fixare.

Arbetserfarenhet har jag dessutom från en vildmarksbutik, en klädbutik, en möbelaffär, som telefonförsäljare osv. Kundtjänst har alltid varit enkelt för mig, men någon supersäljare blev jag aldrig. Det tror jag framför allt beror på att jag trodde på att när en kund får service som passar just hans eller hennes behov, kommer han eller hon också på nytt. Påtryckande tilläggsförsäljning eller pusha dem till att köpa den dyrare produkten var inte min grej.

Jag har utbildats till tradenom i entreprenörskap och marknadsföring vid en högre högskola. Egentligen är jag i viss mån säkert studerande för alltid, eftersom specialiseringsstudier finns i såväl projekthantering, samhällskommunikation och som i uppgiften som HR-expert. Dessutom är jag en hängiven hantverkare och därigenom klädsömmare och möbeltapetserare. Jag har säkert ännu nya studiehelheter framför mig, men det är alltid bra att ha en liten paus emellan och samla tillräckligt med studiemotivation!

Klientens välbefinnande är fortfarande en hederssak

Även om åren gått sysslar jag egentligen ännu med kundservice. Jag har bara flyttat från butikssidan till kontorslokalerna. Till en början var jag marknadsföringsassistent i ett litet konsultföretag, och ansvarade för att hjälpa till med marknadsföringen och fungerade som IT-närstöd samt med att hjälpa till med de egna konsulternas kundprojekt.

Sedan föddes två underbara barn in i vår familj och jag ville komma närmare hemmet för att frigöra mer fritid. För närvarande är jag kontorssekreterare för närskolan i vårt område och till mina kunder hör cirka 100 anställda samt över 900 elever och deras familjer. I skolan är arbetet mångsidigt: en blandning av expertarbete, HR-funktioner och kundservice.

Jag har fått göra mycket som normalt inte hör till en byråsekreterares befattningsbeskrivning, och det tackar jag min chef för. Enhetsskolan där jag arbetar är stor, så det finns också mycket att göra. De litar på mig och jag känner mig uppskattad. Jag har också fått utnyttja allt jag har studerat i stor utsträckning. Men de kanske mest inspirerande och trevliga uppgifterna ligger framför mig, för jag känner att jag har mera att ge för ännu mer krävande uppgifter.

Jag har inte själv haft stora utmaningar i arbetslivet. Å andra sidan har jag inte alltid kommit dit jag vill. För närvarande arbetar jag långsiktigt med att jag i något skede återvänder till den privata sektorn. HR-uppdrag i något litet eller medelstort finländskt företag skulle vara en dröm! Men innan dess ger jag mitt allt i min nuvarande arbetsuppgift.

Jag njuter särskilt mycket av att ha vardagen i balans, där arbetet inte är överväldigande och jag har ganska mycket fritid, då jag kan göra vad jag vill.

Alla slags drömmar är underbara

”Världen är vacker och bra att leva i, för den som har tid och utrymme för drömmar och sinnesfrihet”, sa Irwin Goodman. Det är mitt nuvarande visdomsord och jag tror på det till 100 procent!

Som barn och ung hade jag ganska normala karriärdrömmar. Bland annat frisör eller långtradarchaufför hade jag fortfarande i tankarna som lågstadieflicka, medan jag i gymnasiet och yrkeshögskolan hade en universell ledartitel som mål. Inget av detta har jag uppnått professionellt och bra så.

Jag kan åtminstone ännu klippa våra barn och vår silkesterrier, men jag skulle inte trivas med det arbetet. Med bilen kan jag köra kortare sträckor, men på längre sträckor är det bättre att jag sitter i passagerarsätet, eftersom jag somnar lätt. Och visserligen är var och en ledare för sitt eget liv, men jag känner inte längre att ledarskap i bredare bemärkelse är värt att sträva efter.

Idag drömmer jag mer om befattningsbeskrivningar kopplade till arbetshälsa. Det är viktigt för mig att få påverka och genomföra.

Och om jag blir riktigt vild drömmer jag om att öppna ett litet hantverkskafé i någon gammal bod eller ladugård! 

Balans i vardagen

Lyckligtvis tvingades jag inte som ung att bestämma vad jag skulle bli när jag blir stor. Jag fick själv söka, pröva och gå vidare. Jag kan fortfarande göra flera ”karriärer” innan jag går i pension. Visst, det går inte alltid snabbt att byta bransch, men jag är inställd på att allt inte kommer ske precis just nu. Man måste vara uthållig och arbeta för det man vill. Man måste tidvis kunna sträcka ut sig.

Varken arbetslivet eller livet i allmänhet är enligt min mening belastande om man accepterar att det inte alltid är roligt. När man lär sig att tolerera mer obekväma tider kan man njuta mer av goda tiderna. Man måste dock ta hand om sitt eget välbefinnande. Om något känns otrevligt under en längre tid lönar det sig att ta sig ur det i tid.

Själv strävar jag efter att balansera livet så att om jag har en mer hektisk period på jobbet så tar jag det lugnare hemma. Och sen tvärtom. Jag har funnit nåd gentemot mina egna krav, och jag presterar inte längre slaviskt. Jag kan inte helt bli av med perfektionismen, men hörnen har rundats av.

Handarbete och läsning är utmärkta sätt att frigöra sig från arbetet. Lyckligtvis tar hunden med mig ut på en runda i naturen varje dag. Det är också ett andningshål för mig. När det gäller motion skulle jag vilja ha mer, men i det avseendet känner jag inte samma passion som till exempel för handarbete. Dessutom går jag regelbundet i zonterapi.

Ibland kommer tider då jag är tröttare, men jag tar emot dem med självrannsakan och försöker lita på att morgondagen blir bättre!

Johanna Korpi