Saanas berättelse: framträdanden, undervisning och kreativitet har gett inspiration till en mångsidig karriär

Före jag började skolan skulle jag bli dansare-servitör eller städare, därefter konstnär såsom Kylli-täti, hjärnkirurg, lärare i fysik på högstadiet och slutligen musikalstjärna. Önskeyrkena varierade i snabb takt, eftersom jag var så intresserad av mycket och lätt blev intresserad av nya saker. Samma sak gäller fortfarande.

Kreativitet fascinerade mig mycket, och jag kom in på gymnasiet Kallion lukio. Musiken började dra till sig, men mina färdigheter räckte inte till för att komma in till studier inom branschen. Efter ett mellanår började jag en ettårig prepkurs på musiklinjen vid Savonlinnan kristillinen opisto.

Tillsammans med skolans band uppträdde vi en gång på en lillajulsfest där en äldre officersherre kom och sa till mig: ”Saana, du har vad det krävs för att bli ledare. Har du övervägt en karriär i armén?” Det här var en stor vändpunkt i mitt liv. Hans ord fastnade i mitt minne, och när den gemensamma ansökan började på våren sökte jag till konservatorierna, men också till artenom för handledningsverksamheten i Tavastehus. För mig var undervisning en form av ledarskap.

Jag fick en plats på konservatoriet, men också vid Tavastlands yrkeshögskola, som slutligen blev mitt val. Studierna till handledare i kreativ verksamhet gav mig möjlighet att bearbeta alla mina intressen samtidigt – jag behövde inte välja bara ett. Jag genomförde min första praktik på ett daghem, och jag kände att jag äntligen hade hittat min plats.

Efter min examen inledde jag socionomstudier vid sidan av arbetet för att få behörighet som barnträdgårdslärare. I mitt arbete på daghemmet fick jag använda alla mina styrkor på ett mångsidigt sätt, och snart ledde jag en egen daghemsenhet och ett eget team. Jag hade alltså till slut hamnat i verkliga ledarskapsuppgifter.

Jag njöt oerhört mycket av mitt arbete med människor, men i något skede märkte jag att jag behövde nya utmaningar. Jag började bli alltmer intresserad av teamets dynamik, ledarskapets utmaningar och vuxnas lärande. Uppmuntrad av en vän beslöt jag mig för att ta ett kliv bort från småbarnspedagogiken och hoppade över till rollen som assisterande coach hos Novetos, som erbjuder coachning och konsultation för arbetslivet. Där fick jag pröva på nytt och använda min kreativitet bland annat för att komponera coachningsmusik och utnyttja låtskrivning som en del av träningsprocessen.

Snart märkte jag att det finns många likheter mellan coachning och att handleda en barngrupp. Samtidigt förstod jag hur annorlunda företagsvärlden var jämfört med sektorn för fostran och undervisning. Därför började jag igen leta efter sätt att lära mig mer och stärka min kompetens. Våren 2018 inledde jag studier i företagsekonomi vid Laurea som webbstudier vid sidan av arbetet, och senare på våren beslöt jag mig för att koncentrera mig på mina studier på heltid.

Studierna som genomfördes helt på webben gav mig möjlighet att förverkliga en av mina stora drömmar. Jag bestämde mig för att resa runt i världen med min ryggsäck och min laptop. Jag reste först till Nya Zeeland, där jag genomförde en praktikperiod som ingick i mina studier vid ett företag som specialiserar sig på teambuilding. Därefter hade jag äventyr både i Sydamerika och runt om i Europa, och slutligen tillbringade jag en termin i Nederländerna där jag studerade kreativt ledarskap som utbytesstuderande.

Mitt mål var att fortsätta resa och söka en praktikplats utomlands, men våren 2020 förde mig tillbaka till Finland. Jag inledde min sista praktikperiod på coachningbyrån Bravers, där jag igen fick arbeta med organisationers lärande och kompetensutveckling. Jag fortsatte arbeta hos Bravers på deltid ännu efter min praktik.

Ingen lärdom har gått till spillo

När coronaviruset skakade det finländska arbetslivet hamnade jag som genom ett under i ett jobb inom evenemangsbranschen. Seikkailu Oy, som specialiserar sig på teambuilding i Finland, stod inför något nytt när alla evenemang blev virtuella. Under höstens gång förvandlades mitt arbete som frilansfacilitator alltmer till heltidsarbete. Snart märkte jag att jag hade skapat mig ett jobb som HR-koordinator. Jag rekryterade nya facilitatorer och assistenter till virtuella evenemang, introducerade och utbildade anställda och utvecklade tillsammans ny digital affärsverksamhet. Under lillajulssäsongen arbetade vi som galningar när intresset för virtuella lillajulsfester exploderade. Efter julen etablerades mitt uppdrag och mitt ansvar ökade. Utöver den interna HR-funktionen fick jag många egna kundrelationer att sköta.

I mitt arbete kunde jag igen kombinera många av mina styrkor och intressen. I faciliteringen av teamaktiviteter förenades det bästa av att uppträda, lekfullhet, undervisning, improvisation och kreativitet – och samtidigt arbetade vi hela tiden med lärande och utveckling. På HR-sidan var det mest belönande att inspirera, sparra och fostra den egna ”frilanskullen” för mer ansvarsfulla uppgifter.

Evenemangsbranschen var dock fortfarande osäker, så jag började titta på andra HR-jobb. I augusti 2021 inledde jag mitt nuvarande arbete som HRD-expert hos Asuntosäätiö. Min arbetsbeskrivning är än en gång mångsidig och starkt inriktad på människan och lärandet. Jag får utnyttja min kompetens inom evenemangsbranschen för att ordna små och stora personalevenemang i hybridvardagen. Utveckling av introduktionen, samarbete med läroanstalter och rekrytering hör till min arbetsbeskrivning, liksom även uppgifter i anslutning till att främja arbetshälsa. I dessa uppgifter får jag utnyttja min kompetens på ett mångsidigt sätt.

Jag har kommit till den här punkten via många svängar. Vid flera tillfällen har jag anklagat mig själv för felaktiga val och skämts för min mångsidiga utbildnings- och arbetshistoria. Jag var länge rädd för att mitt CV skulle ge intrycket att jag är förvirrad och okoncentrerad. Jag tänkte att mitt intresse för många saker är en svaghet, eller att jag inte är särskilt bra på någonting och därför inte duger på arbetsmarknaden.

Jag har ändå kunnat konstatera att ingen lärdom har gått till spillo. Jag kan utnyttja och kombinera olika delområden av mitt kompetenspaket i olika situationer och uppgifter. Jag har hittat min styrka som mångsysslare, och jag är stolt över det.

Det finns inte bara en väg fram. Det finns många rutter, och det är viktigt att göra resan sin egen och njuta av den.

Saana Karikumpu