Tarjas berättelse: Jag gjorde det som erbjöds

Efter det började jag studera till processoperatör inom pappersindustrin i Mänttä. Studierna blev dock på hälften med ett halvår när jag fick blev antagen till laboratorietekniklinjen i Vanda. Under min studietid arbetade jag sommartid på Metsä-Serla i Äänekoski, där jag också gjorde mitt slutarbete. Efter utexamineringen fick jag arbeta på en fiskodling, som var en utmärkt plats för en fiskeentusiast som jag.

Mitt nästa arbete var inom kemiindustrin på Genencor. I detta arbete deltog jag i utvecklingen av kvalitetssystemet ISO 9000, vilket ledde till utlandskommenderingar. Jag exponerades för produktionsmögel och insjuknade. Jag var i mycket dåligt skick, men i dag klarar jag mig med sjukdomen, bara jag undviker att utsättas för mögel. Eftersom det är fråga om en yrkessjukdom utbildade jag mig på nytt till teleingenjör.

Studierna var långt borta och det tog två timmar per dag att resa till dem. Dessutom ansvarade jag för vården av ett litet barn när min man arbetade i skift. Allt detta gjorde studierna utmanande. Efter teoristudierna gjorde jag mitt slutarbete för Jämsä stad om att förnya deras telefoncentralsystem. Samtidigt beredde jag forskningsprojekt på deltid för Jyväskylä yrkeshögskola. Trots utmaningarna utexaminerades jag drygt två år efter att studierna inleddes.

Jag tänkte att det nog finns jobb. Men så lätt var det inte. Jag fick undervisa datakommunikationsmontörer vid yrkesskolan. Om en stund märkte jag att lokalerna inte passade mig, så jag sökte ett nytt jobb. Jag fick jobb på Sonera vid den tekniska kundtjänsten. Arbetsresan var lång och flytten till de nya lokalerna skulle ha förlängt arbetsresan ytterligare, så jag sökte ett arbete som var närmare hem.

Jag började arbeta på Työvalmennussäätiö som handledare för en IT-återvinningsverkstad för unga. Arbetet var mycket mångsidigt och utmanande på ett roligt sätt. Jag hjälpte två unga att få en yrkesexamen genom läroavtal. Det kändes bra när jag kunde hjälpa dem. Jag fick också arbeta med andra rehabiliteringsklienter, eftersom jag kom bra överens med hela spektrumet av rehabiliteringsklienter. Tyvärr uppstod fukttekniska problem även i dessa utrymmen, vilket ledde till att jag än en gång var tvungen att söka nytt arbete.

Jag återvände till yrkesinstitutets renoverade lokaler för att undervisa. Snart kom det dock fram att jag fortfarande inte kan vistas i lokalerna, så än en gång var jag tvungen att leta efter något nytt. I detta skede avlade jag pedagogiska studier för lärare.

Jag skrev ärligt sagt över 150 ansökningar

Keski-Suomen yhteisöjen tuki inledde i Jämsä ett utvecklingsprojekt för organisationer, som jag blev projektarbetare i. Arbetet erbjöds i lokaler där jag inte kunde vara, men lyckligtvis fick jag arbeta hemma. Detta arbete lärde mig mycket. Jag lärde mig att komma överens med de mest varierande människorna och ordna även stora evenemang. Jag lyckades bra med projektet och jag kan vara stolt över mig själv, eftersom de verksamhetsmodeller som utvecklades under projektets gång förblev i bruk. Projekten är dock alltid tidsbundna, så jag var återigen tvungen att söka arbete.

Härnäst vikarierade jag läraren i tekniskt arbete på ett högstadium. Arbetet var roligt men utmanande, eftersom grupperna är stora och känslan av otillräcklighet tär på motivation. Man hinner inte lära alla på egen hand vilket leder till att någon alltid lider.

Sedan kunde jag trots mina försök inte hitta något arbete. Jag kom in på en Rekry-hybridutbildning för ingenjörer som AN-byrån hade köpt. Under utbildningen lärde vi oss ett nytt planeringsverktyg och jag gjorde min praktik vid Harvia i Muurame. Där blev jag bekant med SolidWorks och Vertex tillsammans med det tidigare Autocad. Kursen ledde dock inte till en arbetsplats.

Jag ett nytt arbete som tidsbunden datauppdaterare i ett stamnätsbolag. I arbetet lärde jag mig igen ett par nya arbetsredskap och elstationernas anatomi blev mycket mer bekant. Här fick jag också utnyttja mina tidigare färdigheter när vi ordnade öppet hus på den nya stationen. Tillsammans med en bekant samarbetspartner serverade jag ca 150 personer i terrängförhållanden. Detta fick jag mycket beröm för av husets ledare. Arbetet var tyvärr tidsbundet och så började var det dags att skriva ansökningar igen.

Jag skrev ärligt sagt över 150 ansökningar och de flesta av dem fick jag inte ens svar på. Jag blev intervjuad några gånger och blev alltid överkörd av de yngre. Vid släktföreningens styrelsemöte nämnde någon arbetssökning och tack vare min släkting fick jag arbete på en asfaltstation följande vecka.

Jag började alltså som asfaltarbetare på YIT. Till en början bestod arbetet av att sköta vågstationen och miljöfrågor. Jag har närmare bestämt granskat de kommande lasterna av återvunnen asfalt och utarbetat rapporter. Jag arbetade med detta och som datatekniskt stöd för stationen under ett par somrar.

Med tiden krävde skötseln av vågstationen inte längre en full arbetsinsats, så jag började lära mig laboratoriearbetet vid sidan. Under några somrar arbetade jag i laboratoriet som arbetspar till min föregångare. Vi arbetade mycket i två skift. Sommaren 2022 var jag redan ensam ansvarig för laboratoriet, men jag skötte också vågstationen när jag hann från mitt övriga arbete. Arbetet är mycket fysiskt och av entreprenadkaraktär.

Jag upplever att jag har fått göra många fina saker under mitt liv

Jag arbetar fortfarande som tränare och assistent för en blind landslagsskytt och som timlärare för knivkursdeltagare vid arbetarinstitutet. Toppen i min karriär som tränare är ännu på kommande, men den bästa erfarenheten hittills är november 2022, då vi placerade oss på fjärde plats i VM-turneringen. Träningen har gett mig i allra högsta grad fina framgångar och erfarenheter. Undervisning är min andra natur, så det är en glädje att dela mina färdigheter.

När det gäller arbetslivets utmaningar kunde jag säga att insjuknandet i arbetet försatte klossarna i en helt annan ställning. Jag är mycket noggrann med arbetarskydd och säkerhet i arbetet, vilket kanske inte tilltalar alla. Men jag anser att det inte är värt att offra hälsan för arbete. En annan betydande utmaning i arbetslivet har varit dålig ledning. Om jag skulle få ändra på något, skulle jag göra undervisningen i emotionell intelligens obligatorisk för utbildningen i ledarskap. Förmågan att lyssna på den anställda är ett tecken på en bra arbetsgemenskap.

Man kan fundera på hur olika karriärer kan vara. Min syster arbetade i 42 år på samma arbetsplats och jag har en lite annorlunda karriär. Jag har i alla fall inte haft det tråkigt, om än inte helt lätt heller.

Min barndomsdröm var läkaryrket, men det uppfylldes inte. Jag upplever att jag har fått göra många fina saker under mitt liv. Mest njuter jag av att få träna och undervisa. Jag njuter av att få en annan människa att förstå sin egen förmåga och använda den. Mina mångsidiga erfarenheter har gett en uppfattning om saker och ting. Jag upplever att nyfikenhet är en av mina goda egenskaper och försöker alltid noggrant sätta mig in i den uppgift jag utför.

På fritiden laddar jag batterierna genom att fiska och njuta av skogen på ett mångsidigt sätt. Idrott hör fortfarande till min fritid, trots att tävlingsinstinkten har avtagit under årens lopp. Jag sysslar med många slags hantverk, främst med tekniska arbeten.

Tarja Sorri