I prognostiseringen av förändringar i arbetslivet är det viktigt att beakta hur vi kan förhålla oss till förändringarna

Arbetslivet har alltid förändrats i takt med det övriga samhället. I denna utveckling uppstår nya yrken som behöver ny kompetens. För närvarande befinner vi oss i ett skede av den så kallade industriella revolutionen där vi allt mer arbetar med digitalisering och maskiner.

Vetenskapsområdet för framtidsforskning har till uppgift att bedöma framtidens utvecklingsförlopp: vilka fenomen finns det för närvarande, vad kan vi dra för slutsatser av dem, i vilken riktning kunde utvecklingen gå och i vilken riktning vi skulle vilja att utvecklingen gick.

Prognostiseringsarbetet för framtiden styrs av så kallade megatrender, dvs. fenomen som påverkar olika livsområden över hela världen. Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra definierade år 2023 till exempel försämringen av naturens bärkraft, ökande utmaningar för välfärden och en intensifierad konkurrens om den digitala makten som megatrender.

– Megatrenderna påverkar dock inte alla branscher i arbetslivet och de påverkar inte heller olika branscher på samma sätt. Genom att granska megatrenderna kan vi fundera på vad de konkret innebär med tanke på arbetet, dvs. om arbetet, kompetensen och kompetensbehoven förändras, berättar Sari Miettinen, projektexpert vid Centralen för framtidsforskning vid Åbo universitet (på bilden).

Största förändringen i arbetssätten – den åldrande befolkningen är en utmaning i Finland

Enligt Sari Miettinen sker den största förändringen i arbetslivet i hur vi utför arbete. I framtiden kommer det fortfarande att finnas bekanta yrken, som förare, människor som arbetar inom måltidsservice och maskinoperatörer, men i framtiden kan dessa uppgifter utföras på ett annat sätt än i nuläget och de kan innehålla andra saker än tidigare. Den största orsaken till denna förändring är digitaliseringen och internet.

Klimatuppvärmningen kommer i framtiden att orsaka materialbrist. Arbetet, kompetensen och utbildningen måste syfta till att säkerställa att vi i framtiden kan utföra samma uppgifter som vi gör nu, trots brist på material.

Nutida människors oro är att maskiner kommer att ta över människors arbeten i framtiden.

– Detta aktualiserar frågan om vilka jobb som bättre utförs av människor än via digitalisering och maskiner. Dit hör många jobb som kräver precision, men också sådana uppgifter som handlar om möten mellan människor, känslor och kreativitet. Det är också nödvändigt att fundera över vilka arbetsuppgifter som över huvud taget är sådana som vi vill överlåta till maskinerna, påpekar Miettinen.

I Finland påverkar förändringen av åldersstrukturen gradvis arbetslivet, eftersom antalet unga arbetsföra människor minskar i förhållande till de äldre.

– Vi måste fundera på hur vi kan göra arbete möjligt för människor i olika åldrar och hur samhället kan dra nytta av arbetsinsatser från olika åldersgrupper. För närvarande anses det att en person endast kan representera en roll åt gången, det vill säga antingen vara studerande, arbetstagare, företagare eller pensionär. Enligt detta tänkesätt kan människan inte representera flera roller samtidigt, och vi bör komma ifrån en sådan brist på flexibilitet.

Enligt Miettinen kommer vi i framtiden också att reflektera över mycket grundläggande frågor: varför behöver vi arbete, vad kommer arbete att innebära i framtiden och räknas något annat än lönearbete som arbete.

Viktigt att utveckla färdigheter som är oberoende av förändringar

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD uppskattar framtidens kompetenskrav i arbetslivet. Enligt dessa uppskattningar kommer användningen av apparater i framtiden att involvera antingen mänsklig interaktion eller interaktion mellan människa och maskin. Även förmågan att umgås med olika människogrupper är en viktig färdighet med tanke på arbetskraftens rörlighet. Dessutom kommer det i framtiden att krävas alltmer av individen att kunna sätta egna mål och gränser för sig själv samt att ha förmåga att anpassa dem till arbetet.

Sari Miettinen påminner dock om att OECD:s prognoser inte är en entydig sanning, utan en enskild syn på framtidens kompetensbehov. Enligt Centralen för framtidsforskning är det inte ens särskilt meningsfullt att fundera på vilken kompetens och vilka arbetsuppgifter det finns till exempel om tio år, eftersom vi ändå inte kan veta det med säkerhet.

– Det är viktigare att fundera över vilka färdigheter som skulle vara användbara att utveckla oavsett hur arbete kommer se ut i framtiden. Då behöver man inte gissa vilken specialkompetens som kommer att behövas i framtiden, eftersom sådana färdigheter hjälper till att förvärva vilken kompetens som helst. På så sätt kan vi fungera bättre i arbetslivet – oavsett hur utvecklingen ser ut.

Miettinen listar sådana allmännyttiga färdigheter såsom öppenhet för nya saker, förmåga att uppfatta alternativ och förmåga att vara kritisk vid behov. Dessutom är det viktigt att människan kan ta ansvar för sina egna val och handlingar och kan fundera på varför hon agerar på ett visst sätt.

Enligt Centralen för framtidsforskning är det viktigare hur vi förhåller oss till förändringarna än att veta vad som kommer att hända i framtiden. Det är viktigt för människor att stärka sin förmåga att tolerera det faktum att vi inte säkert kan veta vad som kommer att hända. Det skulle också vara nyttigt att fundera över vilka saker som behöver förändras och vilka som inte gör det. Frågan om vad förändringarna eventuellt kommer att medföra borde ha flera svarsalternativ.

Kompetensidentitet

Sari Miettinen konstaterar att dagens arbetsliv fokuserar alltför mycket på examina, det vill säga om examen överensstämmer med en viss standard och vid vilken typ av läroanstalt den har avlagts. Ett exempel på problemet är till exempel personer med invandrarbakgrund och högutbildade personer som arbetar i Finland med uppgifter som på inget sätt motsvarar deras utbildning. Situationen skulle kräva flexibilitet, det vill säga förmågan att se kompetens även utanför examen.

– Människan studerar till ett yrke och utvecklar en yrkesidentitet, men hon fastnar alltför lätt i tanken att yrket representerar allt vad hon är. Man borde också lära sig att identifiera andra förvärvade kunskaper under livets gång. Vid Centralen för framtidsforskning talar vi om kompetensidentitet. Även arbetsgivarna borde fundera på om de identifierar och vill se allt kunnande och hur kunnandet kan lyftas fram och användas.

Man kan fördjupa eller kombinera kompetens med nya områden. 

– Efter att man identifierat kompetensen lönar det sig att fundera på om man vill ha och behöver tilläggskompetens, dvs.  måste man lära sig något nytt? Känner man möjligen andra människor som har kunskaper som man själv inte har och med vilka man skulle kunna samarbeta? Arbetsgivare borde också fundera på hur de kan möjliggöra komplettering av kompetens och samarbete mellan olika experter, påpekar Miettinen och förutspår att i framtiden kommer arbete att skapas från nya och överraskande kompetenskombinationer som utvecklas från både enskilda personers och flera personers kompetens.