Gästskribent: Digitala färdigheter är viktiga arbetslivs- och medborgarfärdigheter

Bildkälla Helsingfors stads materialbank, Kimmo Brandt

Kan du simma, granska batteriet i brandvarnaren, undvika giftiga svampar, sortera skräp? De här och många andra kallas ibland för medborgarfärdigheter. För att kunna sköta saker, få vardagen att gå ihop smidigt och till och med hållas vid liv kan du vara beroende av de här färdigheterna. Det är bara det att miljön runtomkring dig och de färdigheter som behövs förändras snabbt. Hur lär man sig utnyttja ny teknologi som en del av sin egen kompetens och vardag? När förändras något nytt och speciellt till något vanligt? Hur kan en sak som till att börja med är utmanande bli något som underlättar vardagen? Hur förändrades digitala färdigheter till medborgarfärdigheter och är de det för dig?

När frågan gäller att stärka medborgares digitala kompetens är det ingen överraskning att man i Helsingfors redan för länge sedan hittat lösningen på frågan. Huvudstadsregionen har en benägenhet att samla teknisk kompetens, affärsverksamhet och även en stor grupp invånare inom området. Invånare betyder även ett behov av service. Man behöver också handledning i informationsteknik, digitalt stöd. Den här tjänsten har erbjudits i olika former i Helsingfors ända sedan 1994.

Behovet av digitalt stöd har ofta ifrågasatts

Det kan komma som en överraskning att behovet av digitalt stöd för medborgare har ifrågasatts flera gånger under årens lopp. För oss som arbetar med att stärka stadsbornas informations- och kommunikationstekniska färdigheter har det inte funnits någonting oklart med saken.  Teknologin som påverkar vardagen förändras och utvecklas på samma sätt som stödbehovet för att använda teknologin. Ännu under åren 2002–2010 saknades apparater som man avgiftsfritt kunde använda internet och nå tjänster med. Även öppna wlan-nätverk var efterfrågade.

År 2012 rapporterade STT att inte alla personer i arbetsför ålder hade tillräckliga informationstekniska färdigheter. Flera tidningar, bland dem Helsingin Sanomat och Savon Sanomat, skrev om ämnet. Att effektivt kunna använda internet är redan en viktigare färdighet än att ha körkort, skrev Helsingin Sanomat i sin rubrik och intervjuade både kunder vid den digitala rådgivningen och forskare inom ämnet.

Nyheterna som lyftes fram vid årsskiftet 2012–2013 var välkomna eftersom just då pågick en diskussion om behovet av digital rådgivning redan hörde till det förgångna: något som behövdes då, men inte nu längre. Har frågan om digital marginalisering redan behandlats? När apparater och program blir allt billigare och tillgängligare så kanske kompetensen kommer på samma gång? Kunde den kulturella fördröjningen – den tid det tar innan en sak verkligen blir en del av det egna livet – numera vara märkbart kortare än tidigare?

Nu år 2020 känns de här tankegångarna avlägsna. Finansministeriets genomförda AUTA-projekt höjde kännedomen om handledning och rådgivning för medborgare i digitala ärenden till en större grupp människor, tog i bruk termen digitalt stöd och definierade dess innehåll. Utvecklingen av detta digitala stöd koordineras av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (MDB), som har verkat i hela Finland sedan början av det här året. MDB styr det pågående arbetet inom 14 landskap där digitalt stöd utvecklas i olika regioner. ”Digitala färdigheter är en ny medborgarfärdighet” är den ledande tanken i år för MDB:s team för digitalt stöd.

Att smidigt kunna ta något i användning betyder inte att det går problemfritt att använda det

Det är förstås sant att det går snabbare att anpassa sig till ny teknologi än för hundra år sedan. Medan det tog 75 år för telefonen och 38 år för radion att få 50 miljoner användare, uppnådde Twitter samma sak på 9 månader och Pokemon Go-spelet på 9 dagar. Den kulturella fördröjningen har säkert förkortats ur en viss synvinkel.

De samhälleliga utgångslägena för användare av radio eller television för tiotals år sedan kan inte jämföras direkt med mobilanvändarnas möjligheter att välja mellan nya sociala medier som dyker upp.  Att smidigt kunna ta i användning en ny applikation betyder inte heller att det är problemfritt att använda den: handledning i hur man använder en smarttelefon har förra året blivit det vanligaste handledningsämnet för flera instanser som ordnar digitalt stöd.

Digitala färdigheter gör vardagen smidigare

Jämfört med tio år sedan då det var ovanligt med nyheter om digital kompetens och medborgares digitala färdigheter och därför också desto mer glädjande att börja diskutera ämnet, har det under det senaste året ofta rapporterats om ämnet i nyheterna. Det är ändå uppmuntrande att se att man förstår att digital kompetens är betydande när det gäller arbetslivsfärdigheter och medborgarfärdigheter. Ett av de huvudsakliga resultaten för programmet för att främja digitalisering i Sanna Marins regering är att år 2023 ska verksamhetsmodellen för digitalt stöd vara i bruk i hela landet och man ska utveckla digitalt stöd för att betjäna även utövare inom näringsverksamhet. Man kan påstå att behovet för digitalt stöd idag tas på allvar.

Om du inte kan simma kan du förstås undvika vatten. Att äta svampar du inte känner till är inte heller smart. Men om du lär dig att simma och lär dig känna igen giftiga svampar blir livet lättare, roligare och säkrare. Medborgarfärdigheter gör vardagen smidigare och trevligare. Precis det gäller även digitala färdigheter. Vi kan alla lära oss mera och det är inte nödvändigt att jämföra sig med andra. Livslångt lärande och för den delen även en kartläggning av de digitala färdigheterna – alla i sin egen takt – är värt mödan.

Jani Suonperä

specialsakkunnig, Helsingfors stadskoncern, Kaapelin Mediakeskus Oy

Skrivaren jobbar för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata under 2020

Leena Rankila från UF-centret kom och berättade om elektroniska arbetslivstjänster åt digitala rådgivare vid Helsingfors stad i december 2019; Bildkälla: Kabelfabriken