Elinas berättelse: Mångsidig arbetshistoria har gett värdefull erfarenhet

På grund av påtryckningen från mina föräldrar var mina studiealternativ främst tekniska områden. Först studerade jag till elektronik- och datakommunikationsmontör vid yrkesskolan. Jag hör till generationen som föddes med en 8-bitars Nintendo framför mig. Den inspirerade mig som ung att studera elektronik och programmering. Under mina yrkesskolestudier kodade jag små projekt, upprätthöll en egen spelserver och byggde olika slags elektroniska manicker.

Redan i högstadiet hade jag funderat på att starta ett företag. I yrkesskolan började planerna konkretiseras när jag hittade en studiekamrat i samma anda. Vi beslöt att grunda ett IT-företag tillsammans genast efter att vi utexaminerats, under tjugo år gamla med ett banklån. Detta var ett hopp rakt ner i den djupa ändan som ledare för ett aktiebolag. Med en företagarsläkt i bakgrunden kändes den ändå som en helt naturlig stig.

Låneansökningar, verksamhetsplaner, planering av affärslokaler och preliminära förhandlingar om importavtal var alla utarbetade redan innan jag ens utexaminerades till mitt yrke. Handelsregistret beviljades genast efter min examen. Det var första gången i mitt liv som jag satte mig på en färgburk för att fundera på vad jag egentligen gjorde. Mitt i det tomma affärsutrymmet med den sexsiffriga skulden, utan egentlig arbetserfarenhet, men ändå med beteckningen verkställande direktör. Jag tänker fortfarande på de stunder då jag i mörkret på morgonen byggde upp hyllorna i min butik och satte produkterna på plats, och hängde dagarna i telefonen med banken, skattemyndigheten, importörerna och eventuella samarbetspartner. Till slut kom invigningsdagen den 13 juli, ironiskt nog en fredag.

Detta var startskottet för den mest lärorika femårsperioden i mitt liv. Jag klarade sig med själviskt självförtroende, finländsk sisu och österbottnisk envishet. Samtidigt skaffade jag efterutbildning i programvaruutveckling, serversystem och annat allmänt arbete inom IT-branschen. Till slut arbetade jag som systemexpert. Tvånget som situationen skapade dikterade det nya lärandet.

De här åren gav mig en stark grund – förmåga att tillämpa, lära mig, anpassa mig och vara kreativa i livets underbara vågor. Erfarenheten var också mycket tung. Att engagera sig för en sak i många år resulterade slutligen som utbrändhet. Jag lämnade aktiebolaget och flyttade till helt nya kretsar på andra sidan Finland och fortsatte som självständig konsult med firmanamn ännu i några år.

Arbetsperioderna inom boendeservicen och hemvården inom mentalvårdsarbetet lärde mig om livets mångfald

Allt detta omges av de uppfattningar som jag fick i barndomen. Ellu fick inte vara Ellu, utan avsikten var att uppfostra mig till man. Att välja teknikbranschen var delvis ett könsnormativt hopp i det yrke som jag antog att man förväntade sig av mig. När jag var ung hade jag funderat på hälso- och sjukvårdsbranschen, men det blev på tankenivå.

På den tiden var jag mycket dold bakom min transbakgrund. Jag visste inte själv heller helt och hållet vad jag var och förbisåg det genom att fördjupa mig i arbetet. Utbrändheten tog slutligen segern och tvingade mig att ta ett års paus från allt. Jag slutade då med firmanamnet och svor att jag aldrig mer blir företagare. Samtidigt började jag söka mig själv och min identitet som Elina.

Då tog AN-tjänsternas psykolog hand om karriärvägledningen. Jag studerade psykologi vid ett öppet universitet och genomförde arbetsprövning som omsorgsassistent inom hälso- och sjukvården. Jag började avancera mig till sjuksköterska och blev också antagen till studierna med fulla poäng. Vid sidan av studierna stödde jag regnbågsungdomar via en organisation. Som sjukskötare specialiserade jag mig på psykiatri, men jag arbetade smidigt inom många andra specialiteter. Arbetsperioderna inom boendeservicen och hemvården inom mentalvårdsarbetet lärde mig hur mångfaldigt och samtidigt begränsat livet är. Fallet till botten kan finnas precis runt hörnet. Vi har alla våra egna skelett. Arbetet som sjukskötare var en översikt över mänskligheten och mänskligheten bakom de normala vardagskulisserna.

Mest intresserar allt

Arbetet som sjukskötare kändes som det egna yrket, men i bakgrunden fanns en stark glöd för akademin. Strax efter att jag utexaminerades började jag studera hälsovetenskaper med målet att bli forskare och avlägga doktorsexamen i hälsovetenskaper. Jag är fortfarande på den vägen. Som biämnen har man studerat allt från datavetenskap till ekonomi och teoretisk fysik, eftersom allt intresserar mest.

Jag började alltså med sjukskötarbakgrund studera till magister i hälsovetenskaper med vårdvetenskap som huvudämne. Som inriktning valde jag preventiv vårdvetenskap och fokuserade på hälsofrämjande teman. Mitt mål är att fortsätta det arbete som jag redan inlett vid yrkeshögskolan för att främja sexuella minoriteters och könsminoriteters hälsa med hjälp av vårdarbete. För närvarande slutför jag min pro gradu-avhandling om minoritetsstress och försöker i mitt arbete hitta faktorer som orsakar hälsoskillnader hos stigmatiserade minoriteter. Vid sidan av studierna arbetade jag som undervisningsassistent vid Östra Finlands universitet samt inom andra projekt vid akademin.

En gång svor jag på att aldrig bli företagare igen. Ändå är jag företagare igen. Mina huvudsysslor är expert- och utbildningstjänster för bemötande av sexuell läggning och könsmångfald samt främjande av hälsa inom social- och hälsovårdstjänsterna. Som företagare är det fritt att utnyttja sitt kunnande som man själv vill. Tack vare detta har jag kunnat delta i projekt där jag kan kombinera min IT-kompetens, ställning som vårdpersonal och vetenskap. För att hålla mig i kontakt med fältet arbetar jag fortfarande deltid som sjukskötare inom primärvården och den specialiserade sjukvården.

Jag har aldrig kunnat sitta stilla, utan har snart prövat på ett tiotal olika branscher. Många av mina närstående har kallat mig Eskalaatio-Elina (Eskalerande Elina) för att jag gör saker fullt till slut när jag kastar mig in i något. Det finns inga andra alternativ. De mest prominenta har varit hälsovårdsbranschen, akademin och IT-branschen. Allt har dock varit till nytta, om inte som färdigheter, åtminstone som livserfarenheter.

På vägen har jag stött på utmattning, förlorad ekonomisk trygghet och personliga kriser. Emellanåt har jag varit vid korsningar och funderat på vilket är det rätta hållet. Efter förändringarna har jag byggt upp min ekonomi två gånger, men samtidigt har jag märkt att jag är nöjdare när jag skaffar mig det som jag kan leva med än att sträva efter en oändlig avkastning. Kanske är det därför jag idag är "sociala entrepreneur", det vill säga jag förvandlar mitt forskningsarbete till entreprenörskap och med hjälp av det strävar jag efter att främja något som är värdefullt för mig.

Min arbets- och studiehistoria sammanfattas i ett citat från Nietzsche. "Det måste finnas kaos i människan för att hon ska kunna föda en dansande stjärna" (Nietzsche, 1885). Jag har aldrig gjort för stränga planer, utan har på sin höjd ett abstrakt mål och ser vilka äventyr resan dit medför.

I efterhand kan jag säga att mina egna bästa lärdomar i arbetslivet inte har varit framgångar, utan misslyckanden

Jag använder min fritid med litteratur eller på gym. Dessutom ser jag på många dokumentärserier och filmer. De mest återkommande sakerna vid sidan av arbetet har varit målinriktad styrkelyft och filosofi. Att kombinera entreprenörskap, akademin, vårdarbete och fortsatta studier är en ekvation nära omöjlig, men desto mer har jag varit tvungen att lära mig att sakta ner takten. Styrkelyft är det bästa sättet, även om min handledare en gång i tiden kommenterade att jag tog rådet om att jorda mig för konkret när jag berättade att jag gjorde ett nytt rekord i knäböjen.

För den som ska ut i arbetslivet skulle jag vilja säga att det lönar sig att kasta sig och pröva något nytt. Ordet "försök" innehåller en möjlighet att misslyckas. Också det som inte fungerade är utbildande och det är bra att gå vidare med erfarenheten. I efterhand kan jag säga att mina egna bästa lärdomar i arbetslivet inte har varit framgångar, utan misslyckanden. Ingen av dem har varit katastrofal, även om jag ibland har varit tvungen att samla krafter en stund.

En gång när jag funderade på vad jag skulle göra med mitt liv, avlagde jag nästan en fordonsmekanikerexamen utan att göra det jobbet en enda dag. I efterhand har även dessa färdigheter varit till nytta och hjälpt med att gestalta teknik och mekanik, vilket har varit till nytta inom hälso- och sjukvården. Kunskap bär dock endast fram till en viss punkt, erfarenheterna ger vishet.

Elina Partanen