Aminas berättelse: Jag upplevde ojämlikhet i arbetslivet och vill ändra på det

Under mina högskolestudier började jag besöka olika studieperioder som gäst och talare, vilket gav mig erfarenhet och en idé. Det tog ändå flera år innan jag vågade hoppa ut i det okända. Arbetet inom olika sektorer inom socialsektorn uppmuntrade till slut mig att bli företagare och producera tjänster som saknas på fältet.

Social- och hälsovårdsbranschen och arbetslivet överlag genomgår en brytningstid och kräver ny kompetens. Tjänsterna är ofta stela och gammalmodiga. De tjänar inte ett samhälle som blir alltmer mångfaldigt, vilket kan utesluta människor från samhället. Jag har också märkt att man under den senaste tiden har diskuterat bristen på arbetskraft och att man vill ha mer arbetskraft från utlandet, fastän det också i Finland finns många människor som inte kommer ut i arbetslivet.

Jag upplevde ojämlikhet i arbetslivet och jag vill ändra på det. Genom mitt arbete vill jag påverka samhällets ensidiga bild av människor med ett främmande språk som modersmål. Alla mina tjänster anknyter till att främja välbefinnande och strävar efter att åstadkomma den samhälleliga förändring som behövs om vi vill att allt fler ska delta i att upprätthålla vår välfärdsstat. Människan är en helhet, och upplevelsen av att tillhöra samhället är nödvändig.

Medvetenheten om och forskningen i rasismens och diskrimineringens inverkan på välbefinnandet ökar ständigt. I takt med att medvetenheten ökar bör man också vidta konkreta åtgärder. Fina planer och tal räcker inte. Målen ska synas i organisationernas dagliga verksamhet, och arbetet får inte hamna på individens axlar. Man är fortfarande inte väl medveten om fördelarna med mångfald och diversitet. Viljan att främja dessa frågor har hjälpt mig att skapa nya tjänster.

Min största framgång i arbetslivet är att jag har kunnat skapa något helt nytt

Redan som mycket ung började jag arbeta som frivillig med olika samfund. Många yrkespersoner har kontaktat mig och bett om stöd i och synpunkter på olika fall. Under årens lopp har många uppmuntrat mig att producera dessa tjänster. Yrkespersoner berättar ofta att de behöver utbildningar som stöd för att bemöta människor i sitt arbete, och det finns en stor efterfrågan i synnerhet på att öka religions- och kulturmedvetenheten. Många som arbetar inom social- och hälsovårdsbranschen gör ett alldeles fantastiskt arbete, och de skulle göra det ännu bättre om de fick verktyg för att bemöta klienter. Många är rädda för det okända, vilket kan leda till att de inte lyfter fram ett känsligt ämne. Det är skadligt, eftersom klienten då kan lämnas ensam med sitt ärende. Ett sensitivt grepp och kontinuerlig granskning av den egna verksamheten hjälper med att bemöta klienter.

När jag arbetade med olika uppgifter upptäckte jag att det fortfarande finns väldigt få personer med olika slags bakgrund i ledande uppgifter. Att leda mångfald kräver också ökad medvetenhet. Jag stöder organisationerna i just dessa förändringar.

Min största framgång i arbetslivet är att jag har kunnat skapa något helt nytt som jag brinner för. Jag njuter väldigt mycket av att pröva på saker, och jag är tacksam för att jag får förverkliga mig själv och växa som både människa och proffs. Jag har mod att sträva efter mina drömmar och samtidigt hjälpa andra mitt i pandemin. Mina framgångar handlar om att överträffa mig själv och mina egna mål.

Sedan jag var liten har jag fått höra att det aldrig kommer att bli något av mig. Men jag har inte låtit det hindra mig från att förverkliga mig själv. I början fungerade det snarare som en motivator som fick mig att tänka att jag ska visa dem! Jag har också lärt mig att omvandla utmaningarna till motivationsfaktorer. När något känns svårt och omöjligt tittar jag bakåt på allt det som jag redan har överskridit.

Även om jag önskar att min bakgrund inte hade någon betydelse, så har den ändå det. Jag upplever att redan det att jag kan skapa nytt, även om det känns som om det knappt har funnits några möjligheter, betyder att jag lyckats. Det har inte varit lätt att skapa något från ingenting utan rollmodeller. Dessutom får jag vara just en sådan chef som jag alltid drömt om. Jag är stolt över våra fantastiska medarbetare som är motiverade och gör ett väldigt viktigt arbete med barns fritidsaktiviteter. Jag vill leda genom förtroende, coachning och uppskattning. Som chef strävar jag också efter att man inom arbetsgemenskapen ska söka lösningar genom att diskutera tillsammans.

När man tillhör en etnisk minoritet blir man tvungen att göra enorma ansträngningar

Arbetslivet är fortfarande väldigt homogent, särskilt på chefs- och expertnivå. Jag har stött på nedvärdering, diskriminering och rasism. Det är inte nytt och sker inte endast i arbetslivet, utan förekommer inom alla delområden av mitt liv. Mikroaggressioner lämnar mig inte ifred. I arbetslivet är diskrimineringen ännu värre, eftersom man tillbringar största delen av den vakna tiden där.

När man tillhör en etnisk minoritet blir man tvungen att göra enorma ansträngningar och ständigt bevisa att man har förtjänat sin plats. Det tar energi och resurser. Jag upplever att jag ständigt är under ett förstoringsglas – särskilt just nu när jag arbetar som expert och företagare. Man måste jobba för fullt. Och det räcker inte heller alltid. Jag har sett hur en arbetsplats och dess atmosfär kan göra folk sjuka. Mobbning sker alltför ofta, och har varit nästan osynlig.

Min huvudduk och min ålder kan ses som problematiska, och på grund av dem ifrågasätter man min kompetens och fokuserar på min bakgrund. Ofta är det första mötet med företag och organisationer ganska konstigt. Jag vet inte vilken typ av person den andra parten förväntar sig, men inte mig i alla fall. Det här skiner igenom i den andra partens interaktion. Det är väldigt pinsamt och kan leda till frågor som inte har med saken att göra.

Eftersom jag har upplevt diskriminering och rasism under hela mitt liv har det orsakat ett enormt bluffsyndrom som jag kämpade med länge. Ibland dyker det fortfarande upp, och fast jag vet att jag kan har det ändå förlamat mig många gånger. Jag är inte en typisk ledare och ofta kan arbetssökande bli förvirrade. Som tur får jag påverka vem jag arbetar med. Om min närvaro är pinsam för någon annan är hen inte på rätt plats.

Det är viktigt att hålla fast vid sina egna drömmar och tro på dem

Arbetslivet är en resa och process som kräver tålamod. Man kan inte skynda på det. Varje steg är viktigt och man måste lära sig att njuta av dem. Om man vill gå vidare och är intresserad av ledarskap måste man först lära sig det grundläggande arbetet ordentligt. Dessutom måste man kunna leda sig själv. Ofta romantiserar människor ledarskapet. Men det är ett enormt ansvar som inte passar alla.

Det är viktigt att hålla fast vid sina drömmar och tro på dem. De bär långt. Det är också viktigt att göra konkreta saker för att främja sina drömmar. Man måste ta tag i utmaningar och försöka hitta lösningar på dem. En mentor och en coach är väldigt viktiga, och alla borde ha sådana. Varje arbetserfarenhet är värdefull. Njut av resan. Hjälp andra så märker du att du också får hjälp. Man ska inte vara rädd för misstag. De är en del av processen. Att gå utanför bekvämlighetszonen med små steg skapar tillväxt.

Om något är för enkelt bör man granska det kritiskt. Inget som är värt att eftersträva är gratis. För att uppnå sina mål krävs disciplin och hårt arbete. Man måste avstå från något för att få något nytt i stället.

Pengar och lön är fantastiska, men ensamma räcker de inte. Man måste hitta motivation inifrån och det måste finnas en större orsak till att arbeta än materia. Man måste brinna för arbetet och se fram emot att få utföra ett arbete som är viktigt för en själv.

Folk kan använda din bakgrund emot dig, eller så kan den vara en enorm resurs. Du är mycket mer än ditt yttre. Det är också viktigt att bearbeta känslor som hindrar dig från att leva ditt liv som du vill. Omgivningen har också stor betydelse.

Olika arbetsuppgifter har lärt mig väldigt mycket

Som barn var mitt drömjobb arkeolog, och när jag var yngre drömde jag om att hjälpa andra. Jag har fått möjligheten att förverkliga båda. Jag arbetar inte direkt med arkeologi, men genom att resa har jag fått bekanta mig med olika historiska objekt. Det är en av de största drömmar jag fått förverkliga.

När jag var yngre funderade jag på var jag kunde få hjälp eller vem som kunde be om råd när det inte fanns någon att identifiera sig med. Nu kan jag hjälpa andra yngre och äldre personer med ett främmande språk som modersmål. I feel you! Många infödda finländare ber också om råd och stöd. Folk vill bli hörda och sedda. Jag gör gärna det här var som helst i världen!

Jag har njutit av varje arbetsuppgift, oavsett om jag jobbat som barnträdgårdslärare eller socialhandledare i vuxensocialarbete, mottagningsarbete eller projekt.

Det bästa med alla arbetsuppgifter har varit och är fortfarande nätverkssamarbete. Jag njuter enormt av att olika slags människor kommer samman för att arbeta med en gemensam sak. Diskussioner och lärande via dem är värdefulla. Det är fint att få arbeta med fantastiska proffs. De olika arbetsuppgifterna har lärt mig enormt mycket. De har alla också varit till nytta. 

Jag älskar och njuter av att arbeta med familjer, och det ger mig enormt mycket. Särskilt arbetet inom barnskyddets öppenvård är utmanande och långsiktigt. Där måste man ständigt också bearbeta sig själv. Den egna klippan måste vara i skick. Jag tycker också om coaching, mentorskap och arbete i sociala medier (mitt Instagram-konto är QjDiasporassa och mitt TikTok-konto är Qurbahajoogto). En gång i tiden njöt jag också enormt mycket av högre YH-studierna, och de har varit till stor nytta som jag har kunnat använda i praktiken.

Man kan lära sig färdigheter, men inte mänsklighet

Varje dag utför jag vanligtvis många olika arbetsuppgifter, bland annat ledning, påverkansarbete, utbildning, beredning av utbildningar, planering, strategi, kundarbete och nätverkssamarbete, och jag tycker om dem alla. Mångsidiga arbetsuppgifter är min grej! Några dagar i veckan arbetar jag dessutom som frivillig i föreningen Sillat ry, där vi håller på att starta ett nytt projekt som heter Ta hand om dig själv mamma.

Det är viktigt att utföra ett arbete som man njuter av och som ger mycket. Jag vill tänka utanför ramarna och se människorna bakom problemen. Jag vill möta dem med respekt, och jag försöker stödja dem och hitta lösningar på deras utmaningar. Planering är viktigt, nödvändigt och bra, men det är också konkreta steg, och ibland ger snabba försök resultat.

I arbetslivet har jag lärt mig om mig själv och det omgivande samhället samt om hur man kan påverka genom sin egen verksamhet. Saker och ting hänger ihop. En välmående individ och omsorg om det egna välbefinnandet återspeglas i arbetslivet. Var och en har ansvar för sin egen verksamhet, och det är bra att göra sådant som man kan påverka.

Arbetslivet kan ibland vara rått. Det är viktigt att lära sig att söka stöd så att man inte blir ensam. Förändringen kan ibland vara långsam, men saker förändras nog! Framför allt har jag lärt känna mig själv, mina styrkor och utvecklingsobjekt, samt att leda. Dessutom har jag utvecklat förmågan att gå utanför min bekvämlighetszon. Utveckling sker inte över en natt. På 20 år har jag hunnit lära mig färdigheter som också hjälper inom andra delområden i livet. Arbetslivet och föräldraskapet har många likheter. Jag använder den know-how som jag samlat in genom båda.

Man kan lära sig färdigheter, men inte mänsklighet. Sedan jag började arbeta för 20 år sedan har jag framför allt fäst uppmärksamhet vid en sak: ledarskap. Jag har skrivit ner vilka drag jag inte vill ha som ledare. På det här sättet har jag kunnat lära mig och växa till ledare. Det handlar om förtroende och omtanke.

Hälsosamma levnadsvanor är viktiga för mig

Som företagare arbetar jag långa dagar och ofta har jag inte så mycket fritid. Jag försöker ändå hitta en balans. Jag övar ännu på det här. Jag tillbringar mycket tid med min familj och mina vänner. Jag är mamma och njuter väldigt mycket av det. Vi gör mycket tillsammans, både med barnet och med hela familjen. Jag älskar böcker, att läsa, skriva (journaling) och frivilligarbete. Dessutom njuter jag av att röra mig i naturen. Jag leder också bollspel för kvinnor (Mamanet). På sociala medier erbjuder jag coachning på somaliska. För tillfället har jag kunder över hela världen. Jag njuter också av kultur och ser fram emot att turismen ska öppnas igen. Jag tycker om att lära känna nya platser och älskar att visa vårt barn världen.

Före pandemin njöt jag av att ordna olika slags evenemang, och jag ser fram emot att igen få samlas med god mat, kultur och människor. Jag genomför olika slags projekt och utvecklar ständigt idéer för hur jag kan stödja olika slags människors välbefinnande. Särskilt stödet för mammors och barns välbefinnande ligger mig varmt om hjärtat.

Hälsosamma levnadsvanor är viktiga för mig, och jag tar hand om mitt psykiska, sociala och fysiska välbefinnande. Jag försöker sova gott, äta hälsosamt och röra på mig samt be och stanna upp och fundera på mina egna värderingar.

Jag strävar efter att ordna och stödja olika kampanjer både här i Finland och ute i världen där man hjälper barn och familjer i sårbar ställning: till exempel att stödja barn med specialbehov och deras familjer i Somalia. Vi genomför dessa kampanjer tillsammans med fantastiska partner som bor på olika håll i världen. Under de senaste åren har kampanjerna koncentrerats kring Ramadan (fastemånaden). Vi utnyttjar sociala medier i vårt arbete. En av kanalerna är Clubhouse, som för samman hjälpare och hjälpbehövande. Kampanjteamet organiserar arbetet, bedriver bakgrundsforskning samt söker och kontaktar pålitliga lokala aktörer och donatorer. Det är så roligt varje gång som en hjälpbehövande tar kontakt eller en ny frivillig skickar ett meddelande om att hen vill delta i verksamheten. Det ger mig väldigt mycket!

Amina Mohamed