Hennas berättelse: Jag hittade min egen väg genom att modigt pröva på olika alternativ
Efter grundskolan hade jag ingen aning om vad jag skulle bli när jag blev stor. Därför var gymnasiet ett naturligt, och i den situationen enda, alternativ som gav mig mer tid att fundera. När gymnasiet närmade sig sitt slut var jag fortfarande inte särskilt intresserad av någon bransch. Jag och mina drömmar hade inget att falla tillbaka på när det visade sig vara omöjligt att bli veterinär, som var mitt drömyrke som barn, på grund av min allergi.
Efter gymnasiet tillbringade jag ett mellanår med att arbeta och förstod att jag under det kommande året skulle vara tvungen att fatta beslut om studieplatsen. Till slut fann jag mig på inträdesprov i ekonomi och matematik. Tanken var att jag kunde prova på olika branscher på universitetet och hoppades att någon av dem skulle börja kännas som min egen. Universitetets dörrar öppnades och jag irrade där i ett och ett halvt år och studerade huvudsakligen ekonomi. Även om jag klarade mig bra i studierna var jag egentligen inte intresserad av branschen och jag blev åter medveten om att något måste göras.
Jag blev intresserad av kurser i matematik och statistik, så jag insåg att jag ville studera något som kräver logiskt tänkande. Ren matematik intresserade mig dock inte, eftersom jag inte visste hurdant arbete studierna kunde leda till. Jag gick till en yrkesvalspsykolog och hen presenterade än en gång samma branscher som jag hade gått igenom flera gånger. Av någon anledning stannade jag upp med tanken om att bli ingenjör! Jag hade sagt i gymnasiet att jag aldrig blir ingenjör, men hur som helst...
En intressant bransch hittades bland ingenjörsstudierna
Av en slump erbjöd yrkeshögskolan ingenjörsutbildning inom datateknik i januari 2009. Jag tog reda på att studierna i elektroteknik skulle ha samma grundämnen. Jag sökte alltså till datateknikstudier och började mina studier där. I vårens gemensamma ansökan sökte jag till elektrotekniklinjen och fick grundstudierna tillgodoräknade. Ärligt talat visste jag ingenting om elteknik, ännu mindre om praktiken inom den. Ändå kändes det som om det här var min grej. Jag hade avlagt studierna som normal tar fyra år på drygt tre år. Visserligen fick jag några kurser som jag avlagt vid universitetet tillgodoräknade.
I studierna ingick också inlärning i arbetet och på våren under det sista året fick jag arbeta med elnät vid PKS Sähkönsiirto Oy. Jag började sälja elanslutningar och fick också göra mitt lärdomsprov där. Efter att jag utexaminerats fortsatte anställningsförhållandet med markanvändning och dokumentering. Därifrån gick min väg i och med ett företagsförvärv till systerbolaget Enerke Oy.
Jag är alltså fortfarande på den vägen och min arbetsbeskrivning är mycket mångsidig. Jag arbetar huvudsakligen med elektroteknisk dimensionering av distributionsnät. Arbetet är utmanande och mångsidigt, eftersom jag får utföra planeringsarbete inom flera nätbolag och alla har lite olika verksamhetssätt. Man måste hålla sig uppdaterad om olika bestämmelser, standarder och rekommendationer samt om hur de tillämpas i praktiken. Till mitt arbete hör också att uppdatera nätinformationen i informationssystemet på nätet, vilket i sin tur kräver något annorlunda kompetens än planering. En förenande faktor är dock att man måste kunna använda olika system. Man måste också förstå processen för att bygga elnät som helhet och samarbeta med olika intressentgrupper.
Flyginspektörarbetet är en bra motvikt till datorarbetet
Som motvikt till att sitta vid datorn kan jag i mitt arbete delta i att söka och förebygga fel. Sådana situationer uppstår till exempel när upplegor eller storm fäller träd på elledningarna. Jag har arbetat som flyginspektör i drygt fem år, det vill säga observerat felplatser och eventuella framtida felplatser från helikoptern. I praktiken flyger vi över en 20 kV-ellinje i förutbestämda områden och registrerar observationer på datorn som går vidare i systemen i realtid. På så sätt kan man åtgärda fel så snart som möjligt eller avlägsna träd som håller på att falla på linjer innan de orsakar strömavbrott.
Flyginspektörarbetet kräver god stresstålighet, snabbt beslutsfattande och förmåga att göra flera saker samtidigt. Helikoptern rör sig i rask takt och piloten går precis i den riktning jag ber om. Man måste alltså hela tiden vara medveten om var man är och vart man är på väg. Samtidigt måste man kontrollera ellinjen och markera observationerna på datorn. Om helikoptern inte behövs deltar jag gärna i avgränsningen och sökningen av felplatser även på marken. Mitt arbete följer i hög grad normal kontorstid, men elavbrotten känner inte klockslagen, så i sådana situationer kan man bli tvungen att arbeta när som helst.
En bra arbetsgrupp stöder planerarens självständiga arbete
Mitt arbete har lärt mig enormt mycket under årens lopp. Jag har fått öka min yrkeskunskap och arbeta med olika slags människor. Även om arbetet som planerare i mycket stor utsträckning är självständigt arbete har vi en fantastisk arbetsgrupp som alltid kan fundera på saker tillsammans. Även utmanande fall kan lösas när man tillsammans söker en lösning på dem. Ingen i vårt gäng är bättre än någon annan, utan man ber om och ger hjälp när det behövs.
Som motvikt till arbetet är mina hobbyer viktiga sätt för mig att få tankarna att nollställas. Som barn var mitt andra drömyrke formel-1-förare. Det blev jag verkligen inte, men bilsporten är fortfarande starkt involverad i form av en hobby. Under flera veckoslut på sommaren hittar man mig på någon av motorbanorna i Finland där jag tävlar i racing. På vintern motionerar jag med snöskoter och sysslar med agility och rallylydnad med mina hundar.
Jag har alltid varit tävlingsinriktad på något sätt och det får jag förverkliga genom mina hobbyer. I arbetslivet vill jag inte tävla, men i viss mån syns denna egenskap som en vilja att ständigt utmana mig själv. Jag tycker säkert om mitt arbete just för att jag hela tiden får utvecklas och lära mig nya saker. Elbranschen är mångsidig och det finns alltid nya saker att lära sig. Jag uppmuntrar alla att modigt ta tag i utmaningarna, även om det känns lite svårt. Att inse saker och överträffa sig själv är saker som åtminstone för mig fungerar som motivation i mitt arbete.
När jag efter gymnasiet letade efter mitt eget område hade jag aldrig trott på vilket äventyr jag skulle hamna på. Jag uppmuntrar alla som brottas med samma problem att modigt pröva på olika alternativ. Det lönar sig inte att på förhand indela sig på basis av antaganden, utan att närma sig olika branscher med öppet sinne. Den egna vägen visar sig nog förr eller senare.
Henna Behm