Meris berättelse: Det finns inte bara ett sätt att lyckas i livet, utan var och en måste hitta sitt eget sätt

I skolan var jag alltid en bra och samvetsgrann elev. Jag var i elevkårens styrelse och höll tal på skolfester. Jag tänkte att jag skulle bli något stort. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle bli när jag blev stor: idéerna växlade från arkitekt till advokat. Länge hade jag planer på att bli skådespelare. Jag kom till och med in på specialiseringsgymnasiet för uttrycksförmåga, Tampereen yhteiskoulun lukio (TYK), men jag började aldrig där. Sedan gick jag gymnasiet på två år och det därpå följande mellanåret tog jag mig ut i arbetslivet.

Jag gick i yrkeshögskolan i ett år för att titta närmare på tradenomstudierna, men jag konstaterade att jag föredrar att lägga min studietid på universitetsstudier. Men jag undrar fortfarande vilken universitetsexamen som skulle vara den rätta för mig. Än är det inte för sent.

Under mitt första arbetsår prövade jag på många olika arbetsplatser – från kioskförsäljare till konferensvärdinna. Det fanns ändå alltid något för den som ville arbeta! När man ödmjukt börjar pröva på olika arbetsplatser kan man bli överraskad av vad det visar sig att man tycker om. Som 21-åring började jag arbeta på läroavtal (yrkesexamen i försäljning) och upplevde att läroavtalsstudier är det rätta sättet för mig att studera. Jag fick arbeta, studera och hålla min levnadsstandard. Lärande och självutveckling hör till mina grundläggande egenskaper och jag har aldrig riktigt kunnat stanna på ett ställe.

Jag ångrar inte ett ögonblick att jag testade vad franchiseföretagande innebär

Jag tog den största risken som 25-åring när jag sa upp mig från min fasta anställning på heltid och i stället grundade mitt eget företag. Jag blev franchiseföretagare inom Arnolds-kedjan i Tammerfors. Som bäst sysselsatte jag 10 personer och till en början gick det ganska bra med mitt företag. Erfarenheten var ytterst lärorik. Under min företagarkarriär studerade jag på läroavtal för en yrkesexamen för företagare och jag utvecklades också mycket som människa. Tyvärr upplevde min marknads- och livssituation stora förändringar och jag sålde min affärsverksamhet efter knappt 5 år och mitt företag gick i konkurs. Det finns ännu en del pengar att betala tillbaka för dessa tider. Min företagarkarriär blev ekonomiskt dyr för mig, men ovärderlig när det gäller lärande och utveckling. Jag ångrar inte ett ögonblick att jag en gång i tiden testade vad franchiseföretagande innebär.

Jag återvände till handelsbranschen och framskred snabbt till chefsuppgifter. Jag märkte att jag gillade målinriktat ledarskap. På grund av min företagarbakgrund förstod jag mycket bättre olika siffror och hade lärt mig konkreta åtgärder för att förbättra en enhets lönsamhet. Jag ville utvecklas mer och studerade vid sidan av mitt arbete för en specialyrkesexamen för chefer inom handelsbranschen. Jag bytte enheter och städer inom kedjan med jämna mellanrum, eftersom jag inte riktigt kunde nöja mig med någonting, utan ville hela tiden göra mer. Till slut bytte jag företag och sedan 2015 har jag varit anställd hos min nuvarande arbetsgivare. Här är jag redan vid tredje enheten. Nu har jag arbetat i samma enhet i drygt fyra år och njuter av att arbeta varje dag. Jag tror att jag blivit vuxen och jag har lärt mig njuta av ögonblicket, och jag tittar inte för långt in i framtiden. Jag har lärt mig att utmana mig själv här och nu. Visserligen studerade jag ännu vid sidan av mitt arbete för en specialyrkesexamen i ledarskap och företagsledning. För närvarande leder jag ett team på cirka 15 personer, där jag har haft privilegiet att välja var och en i teamet.

Att balansera arbete och fritid är en väsentlig del av det psykiska välbefinnandet

Mitt arbete är meningsfullt och mycket givande, men jag kan också njuta av min fritid fullt ut. Det är viktigt att frigöra sig från arbetet och slappna av. Hemmet ska vara en trygg plats där man fritt får vara sig själv och vila. Min familj består av en man och en hund som jag verkligen vill umgås med. Tillsammans med min man besöker vi gymmet flera gånger i veckan. Mitt behov av att utvecklas har kanske övergått från utmaningar i arbetet till att gå på gym och jag tränar även målmedvetet bänkpress under ledning av en tränare. Det är något helt annat och en bra motvikt till de utmaningar som mitt arbete innebär. Vi reser också så mycket som möjligt, eftersom vi vill uppleva och se världen.

Man måste ta hand om sitt eget välbefinnande i livets alla skeden, även det psykiska. Fysiskt välbefinnande ökar ofta också det psykiska välbefinnandet, men det räcker inte i sig. Ibland behöver jag en dag då jag så att säga nollar mig själv. Då går jag runt i hemmakläder med oborstat hår och läser en bra bok eller ser på en tv-serie – hela dagen. Att balansera arbete och fritid är alltså en väsentlig del av det psykiska välbefinnandet. Även om det finns hur mycket som helst att göra på arbetet måste man kunna frigöra sig det. Det lönar sig aldrig att göra sig oersättlig – tvärtom! I mitt eget arbete upplever jag att ju mer onödig jag är när det gäller att hålla igång vardagen, desto bättre har jag lyckats i mitt eget arbete.

I slutändan lönar det sig alltid att vara modig och man måste kunna omvandla misslyckanden till pedagogiska upplevelser

Jag upplever att jag har lärt mig mycket mer om olika arbetsplatser och team än någon enskild examen någonsin kunde ha lärt mig. I teorin är saker och ting mycket annorlunda än i praktiken. Mitt viktigaste råd inom arbetslivet är att komma överens med olika människor och förstå människornas olikheter. Nästan vid alla slags arbetsuppgifter är man tvungen att möta andra människor på ett eller annat sätt, och med hjälp av god människokännedom blir det mycket lättare. Vare sig man arbetar som teamledare eller teammedlem, måste man alltid kunna respektera andra och förstå att alla inte nödvändigtvis tycker likadant. Man gillar säkert inte alla, men man måste lära sig att komma överens med alla. Jag skulle också vilja lyfta fram vikten av diskussion. Att prata är alltid ett bra sätt att lösa saker. Människor borde våga prata mer och mer öppet om sina tankar och förslag. Många frågor som i början var småsaker skulle ofta ha blivit lösta i god tid om man hade pratat mer om dem.

Ibland funderar jag på att jag inte har en universitetsexamen och tänker på mitt förflutna och undrar varför jag inte bara började avlägga en examen. Men snabbt kommer jag ändå till insikten att jag har byggt min karriärväg väl. Även om resan har varit annorlunda än som för många andra har jag fått en bra ställning i mitt liv och upplever inte att jag för närvarande behöver stora förändringar. Det finns inte bara ett sätt att lyckas i livet, utan var och en måste hitta sitt eget sätt. Jag har en känsla av att min väg och mina misslyckanden har lärt mig bli en bättre människa. I slutändan lönar det sig alltid att vara modig och man måste kunna omvandla misslyckanden till erfarenheter. Var alltså modiga, prova på och hitta en väg som passar er, ändra riktning när ni känner för det eller stanna upp – det är er väg, ingen annans!

Meri Kurtèlius-Kuure
Butikschef
Tokmanni