Theas berättelse: Arbetslivet får vara händelserikt

Under studierna bekantade jag mig med människor som jag upplevde samhörighet, ett gemensamt tankesätt och en attityd till livet med. Det var oerhört viktigt för mig. Jag upplever att min självkänsla tog ett stort kliv genom studierna, eftersom jag lärde mig tänka och inte bara anammade fakta. Jag önskar att man lärde ut filosofi mycket mer redan i gymnasiet på grund av dess stora nytta.

Under studierna fick jag ett vikariat som lärare och arbetade ett år på låg- och högstadier. Därefter blev jag antagen till psykologistudier. Jag slutförde studierna nästan helt på två år, eftersom jag hade använt min rätt till studiestöd och det var ekonomiskt nödvändigt att slutföra studierna snabbt. Med pro gradu-avhandlingen jobbade jag längre. Jag började jobba i en tvärvetenskaplig medvetandeforskningsgrupp, som leddes av Antti Revonsuo. Att delta i forskningsgruppen piggade upp min studietid enormt mycket, eftersom medvetande är ett så fascinerande ämne. Jag gjorde min pro gradu-avhandling om sömnsimulationsteorin, som var Revonsuos nya teori om sömnfunktionen. Jag fick också skriva i en vetenskaplig publikation för första gången.

Innan jag studerade psykologi hade jag studerat psykodrama och efter 3,5 års studier utexaminerades jag som handledare i operativt grupparbete. Dessutom kompletterade jag min utbildning med specialpsykologstudier i psykoterapi, jag avlade licentiatexamen och avlade de behörighetsgivande studierna för företagspsykolog. Jag har också avlagt doktorsexamen vid sidan av arbetet.

Det var helt fantastiskt att få arbeta enligt sina egna värderingar

Mitt arbete inom psykologi inleddes på krispolikliniken för unga, där självdestruktiva unga besökte krismottagningar. Därifrån överfördes jag till regionpolikliniken. Jag trivdes med ungdomar i många år och hittade ämnet till min doktorsavhandling, eftersom jag märkte att man inte identifierade personlighetsstörningarna hos de unga. Till exempel kräver behandlingen av symtom på instabil personlighetsstörning helt annat än behandling av depression och antidepressiva läkemedel.

Jag kompletterade mitt arbete bland unga genom att övergå till att arbeta som deltidsforskare vid THL i flera år. Jag skrev i många vetenskapliga artiklar, i boken Lastenpsykiatria ja nuorisopsykiatria samt i en bok om symtom hos unga. Jag fick möjlighet att tala på internationella kongresser, vilket jag tyckte mycket om. Vetenskapssamhället är tätt och varmt och avstånden är inte långa ens till andra sidan jordklotet när man har ett gemensamt mål att utveckla behandlingar och förståelse för psykisk hälsa och personlighetsstörningar.

Jag övergick först på deltid och senare på heltid till den privata sektorn för att göra kognitiva terapier med alkoholmissbrukare. Dessutom arbetade jag som företagspsykolog och efter att jag utexaminerats 2011 även med psykoterapi.

Min studiekompis började planera och tog initiativ till att inleda företagsverksamhet. Vi funderar tillsammans på hur ett bra startteam skulle se ut och så föddes Komppi, ett centrum för psykiskt välmående. Detta var början på ett sex år långt arbetspass och jag hade aldrig gissat hur det skulle bli. Vi ville grunda ett center som producerar etiska och högklassiga psykoterapi- och psykiatritjänster. På den tiden arbetade många psykoterapeuter i sina egna enheter och vi ville erbjuda utbildade sakkunniga en arbetsgemenskap med likasinnade kollegor där man får utbilda sig och koncentrera sig på kärnkompetens. Vi ville också erbjuda trygghet för klienter som funderar till exempel på vårdens kvalitet eller dess resultat.

Vi började utveckla en stegvis behandlingsmodell från några interventioner till sparrningar och kortpsykoterapi, ända till långvarig psykoterapi som stöds av FPA. Vår idé var att erbjuda snabb tillgång till vård. Många skulle få den nytta de behöver snabbt med en kortare behandling, vilket skulle ge plats i långvarig psykoterapi för dem som behöver detta.

När vårt företag var ett år gammalt öppnade vi ett nytt verksamhetsställe i centrum. Efter två år beslöt vi att skaffa oss mer omfattande kompetens till vårt team. Detta startade en snabb tillväxttakt. På några år öppnade vi 16 nya verksamhetsställen och det kändes nästan som om huvudet inte alltid hölls med i farten. Trots detta fanns det en etisk grund i vår verksamhet och vi gick med kvalitet i spetsen i allt. Det var helt fantastiskt att få arbeta enligt sina egna värderingar. Jag fick också använda min kreativitet i ledningsgruppens team och styrelse. Efter många skeden hamnade vi i ett företagsförvärv och Komppi blev en del av Mehiläinen.

Min största framgång är mod och ihärdighet

Så började jag alltså jobba vid Mehiläinen, till en början som anställd och sedermera som företagare. Idag jobbar jag vid Mehiläinen med företagshälsovårdsmottagningar och olika projekt, såsom podcasten Pääasia, och dessutom har jag bland annat arbetat som expert i mediernas riktning. Jag har fått prata med medierna om mycket varierande saker, men jag deltar endast om jag upplever att jag själv har kompetens i ämnet som behandlas. Jag tycker väldigt mycket om min nuvarande omfattande och kreativa arbetsbeskrivning. Efter de hektiska åren arbetar jag tre dagar i veckan och dessutom kan jag arbeta mer enligt min egen ork och entusiasm.

För första gången i mitt liv tar arbetet inte all tid i vardagen och efter en liten identitetskris är jag lycklig över min tidsmässiga frihet. Jag har fått vara mycket framme, vilket inte alltid har varit helt okontroversiellt. I olika skeden av min karriär har jag varit mycket krävande och självkritisk, men jag har varit tvungen att utmana detta tänkesätt. Ingen behöver vara perfekt, bara man är äkta och strävar efter en så djup närvaro som möjligt. Och naturligtvis vetenskaplighet.

Min största framgång är mod och ihärdighet i olika skeden av min karriär: att slutföra disputationen, i olika skeden av tillväxtföretaget och att vara framme trots min sporadiska osäkerhet. Framgångar är en del av utmaningarna och att överskrida dem. När man inte låter sina rädslor styra kan man få göra överraskande saker och hitta nya sidor av sig själv. Jag är så glad för det här redan nu. Det har varit viktigt att jag har fått arbeta som mig själv och producera genuint eget innehåll.

Alla har sin plats i världen. Jag råder dig att våga. Det är bättre att försöka även om saker och ting ibland går fel än att i efterhand fundera på hur livet skulle ha gått om man hade vågat prova.

Jag har haft tur då jag har fått använda min kompetens i stor utsträckning

Som barn var jag först intresserad av astronomi och därefter av arkeologi. Jag läste branschens klassiker redan i början av lågstadiet. I arkeologin fascinerades jag av vad människan har varit och vad allt vi kan förstå om att vara människa. Mysteriet kommer aldrig att verkligen lösas. Detta är det fantastiska i att vara människa.

Jag har haft tur då jag har fått använda hela min potential, kreativitet och socialitet samt fått uppträda. Samtidigt har jag mycket erfarenhet av kliniskt arbete.

Arbetslivet får vara händelserikt. Jag har lärt mig att man aldrig vet var man kommer att behöva de färdigheter man lärt sig, även om man inte genast kan utnyttja dem.

På min fritid utövar jag musik och motion. Jag tycker om ett socialt liv och familjen och vännerna är viktiga för mig. Grunden för mitt välbefinnande är att lyssna på mig själv och handla enligt det. Jag undviker de dåliga effekterna av mitt liv och ökar sådant som jag tycker om och som är förenligt med mina värderingar.

Thea Strandholm