Attityder kan förhindra en jämn könsfördelning inom yrken

I början av 1900-talet erbjöds kvinnor och män separata arbetsförmedlingstjänster. I en yrkesvalsguide som publicerades på 1950-talet kallas yrkesutbildade personer inom sjukvårdsbranschen för sjuksköterska och man kan läsa hur en mansperson sporadiskt men inte kontinuerligt lämpar sig för att vårda barn.

Även om uppdelningen i könsroller inte längre är lika skarpt avgränsad, är utbildnings- och arbetslivet i Finland fortfarande starkt fördelat enligt kön. Fördelningen av arbetsmarknaden enligt kön kallas könssegregation.

Könsfördelningen har jämnats ut, men förändringen är långsam

Enligt Statistikcentralen arbetar mindre än 10 procent av finländarna inom branscher där antalet kvinnor och män är i balans. Könsfördelningen har dock jämnats ut till exempel inom databehandling och datakommunikation (ICT) samt tekniska branscher. Dessutom utbildar sig kvinnor numera mer än tidigare till mansdominerade yrken, till exempel som jurister och läkare. Män är däremot inte mer intresserade av att söka sig till kvinnodominerade branscher än tidigare, vilket åtminstone delvis beror på de svagare arbetsvillkoren och lönenivån inom kvinnodominerade branscher. Under de senaste åren har man försökt minska löneskillnaderna, men det går långsamt att förebygga könssegregation.

Manu Jalonen, som arbetar som företagskoordinator för invandrare vid Åbo stad, har gjort en intressant observation av skillnaderna mellan invandrare och infödda.

– Det verkar som om invandrarmän är mer intresserade av social- och hälsovårdsbranscher samt uppfostringsbranscher än infödda män. Jag anser att det lönar sig för den offentliga sektorn att fundera på hur man kunde utveckla intresset för dessa branscher så att även infödda finländska män skulle söka sig till dem i större utsträckning. Dessutom skulle ja vilja se fler kvinnor bli företagare, eftersom bara 30 procent av de finländska företagarna för närvarande är kvinnor. Det finns alltså mycket att utveckla, konstaterar Jalonen.

Det är kanske lite förvånande att könsfördelningen inom textil- och modebranschen är relativt balanserad.

– I Finland är antalet kvinnor och män i branschen i stort sett 50–50. Innan textilen blir en produkt från designerns skrivbord måste någon kunna designa, rita mönster samt använda maskiner och apparater. Dessutom omfattar processen uppgifter i anslutning till digitalisering och data samt ansvarsfullhet, hållbar utveckling och cirkulär ekonomi. Vi behöver alltså mycket mångsidig kompetens. De anställdas intresse, entusiasm och kompetens är viktigare än könet, berättar Inna Ahlqvist, sakkunnig vid Suomen Tekstiili & Muoti ry.

Yrkesval utifrån egna intressen

Företagskoordinator Manu Jalonen har lagt märke till att unga uppskattar yrken som de upplever som betydelsefulla på något sätt. Enligt Ungdomsbarometern 2016 drömmer ungdomar oftast om yrken som är typiska för det egna könet och väljer yrke utifrån relativt ytliga föreställningar. I detta sammanhang framhävs stereotyperna kring ”kvinnliga yrken” och ”manliga yrken”. Även omgivningens inställning påverkar de ungas yrkesval. Det har observerats att om en ung person väljer en bransch som är atypisk för sitt kön, kan hen senare byta bransch, eftersom hen på grund av sitt val av bransch upplever diskriminering eller trakasserier.

När det gäller Emmi Ek, som studerar inom elbranschen, har andra i huvudsak varit förstående.

– Jag bestämde mig för att studera inom elbranschen eftersom jag är intresserad av teknik. Jag har i viss mån varit tvungen att motivera mitt yrkesval för andra. Min familj var däremot positivt inställd till mitt val, eftersom det också finns andra personer i min familj som är verksamma inom branscher där det finns fler personer av det motsatta könet. Jag uppmuntrar alla att söka sig till ett yrke som intresserar. Det lönar sig inte att fundera för mycket på hur samhället förhåller sig till branschen eller till vilka branscher vännerna söker sig, uppmuntrar Ek som efter yrkesskolan sannolikt söker sig till ingenjörsstudier.

Sonja Granith, som utexaminerats som laboratorieingenjör, arbetar på det åländska företaget Optinova.

– Jag arbetar med produktutveckling, som är en särskilt mansdominerad bransch. Jag vet inte om jag skulle ha börjat studera till ingenjör om inte mina lärare hade uppmuntrat mig att studera matematik under skoltiden. Man behöver inte vara en pojke för att klara sig bra i matematik, och därför uppmuntrar jag också andra kvinnor att studera matematik. Det verkar som om ingenjörerna i Finland och världen i huvudsak är män. Jag har undrat varför kvinnor inte är mer ivriga att söka sig till branschen. I det här arbetet behövs åtminstone ingen fysisk styrka. Är det då en fråga om bristande intresse eller är matematiken det man är rädd för, funderar Granith.

Attityderna har betydelse

Enligt Anna-Kaisa Anttila, som är operativ direktör för Sunborn Live som ordnar evenemang, uppmuntrar människor som Emmi Ek och Sonja Granith också andra att söka sig till branscher som är atypiska för det egna könet.

– Å andra sidan kan vi fråga oss vad som är atypiskt och vad som är normalt och vem som definierar det. I detta sammanhang handlar det om attityder, principer och fastställande av normer. Entusiasm, kompetens och färdigheter är inte könsbundna saker, och inte ens fysisk förmåga är nödvändigtvis det. Vi kan själva påverka våra attityder och via dem i vilken riktning yrkesområdena utvecklas. Det lönar sig också att fästa uppmärksamhet vid hur vi talar om dessa frågor, påpekar Anttila.

Enligt Hanna-Mari Kemppainen, som arbetar som regiondirektör vid Pilke Päiväkodit Oy, borde även medierna fästa uppmärksamhet vid hur de behandlar olika branscher.

– Jag anser att behandlingen, åtminstone inom småbarnspedagogiken, inte är sådan att den skulle bidra till att få arbetstagare till vår bransch som lider av brist på arbetskraft. Förutom kvinnor behöver vi definitivt också män som typiska vuxna som förebilder för barn. Vi hoppas dessutom att vi får med fler personer i olika åldrar och med invandrarbakgrund, berättar Kemppainen och konstaterar att man i dagens småbarnspedagogik i allmänhet inte längre betonar könet på samma sätt som tidigare, till exempel genom att hänvisa flickor och pojkar till olika lekar.

Målet med den anonyma rekrytering som blivit vanligare under de senaste åren är att minska könsfördelningen mellan yrkesgrupperna och på så sätt skapa mer mångsidiga arbetsgemenskaper. Anonym rekrytering innebär behandling av arbetsplatsansökningar utan identifieringsuppgifter som den arbetssökandes namn, bild, ålder, kön eller modersmål. Enligt Mia Teräsaho, utvecklingschef för teamet för likabehandling och jämställdhet vid Institutet för hälsa och välfärd (THL), är mångsidiga arbetsgemenskaper mer kreativa och innovativa än andra arbetsgemenskaper. De ökar också företagens ekonomiska lönsamhet, produktivitet och välfärd.

Paneldiskussionen om könssegregation fördes på RekryExpo-mässan i Åbo Mässcentrum den 14 november. I det material som används i artikeln har man inte beaktat andelen icke-binära i utbildnings- och arbetslivet.

Läs mer

• Val eller byte av yrke
• En arbetsgemenskap med mångfald