Det är möjligheternas tid att stödja sysselsättningen av partiellt arbetsföra
Vid avslutningen av programmet för arbetsförmåga närmade man sig partiell arbetsförmåga med beaktande av samhällets hållbarhet, delaktighet och servicesystem. I anförandena av sakkunniga och i paneldiskussionerna behandlade man ämnet på bred front utan att förglömma kritiken. Teman för sysselsättningen av partiellt arbetsföra och stöd för arbetsförmågan är särskilt aktuella nu när välfärdsområdena har inlett sitt arbete.
Avslutningen av programmet för arbetsförmåga, som främjar partiellt arbetsföra personers sysselsättning och arbetsförmåga genom olika åtgärder, ordnades onsdagen den 15 februari i Musikhuset i Helsingfors. Arbetsminister Tuula Haatainen, som öppnade avslutningstillfället, påpekade i början av sitt anförande att frågor i anknytning till arbetsförmågan är en av de vanligaste orsakerna till arbetslöshet.
- Välfärdsområdena har inlett sitt arbete, så det är särskilt viktigt att samarbetet mellan arbetskraftstjänsterna och social- och hälsovårdstjänsterna blir smidigt. För närvarande är det inte så. Vi måste ingripa i hälsofrågor i ett tidigt skede och snabbt få rehabilitering för att individen ska få arbete, orka i arbetet och stanna kvar i arbetslivet. Om vi vill förlänga yrkeskarriärerna och skapa ett arbetsliv som alla har möjlighet att delta i, måste vi också kunna granska arbetets belastning. Vi måste förstå att såväl individerna som arbetslivets situationer är olika, påminde Haatainen.
Det lönar sig att ta i bruk hela arbetskraftspotentialen
Avslutningen var indelad i tre temahelheter. Det första temat öppnades av generaldirektör Hannu Mäkinen. Han förde fram varför det är viktigt att sysselsätta partiellt arbetsföra.
Mäkinen påminde om, att individen ofta kan vara partiellt arbetsför i en uppgift men samtidigt helt arbetsför i en annan. Det är ekonomiskt lönsamt att ta i bruk hela arbetskraftspotentialen. När man sysselsätter partiellt arbetsföra är det också fråga om lika möjligheter för alla att delta i arbetslivet, gemensamt ansvar och omsorg om sin nästa. Det är orimligt att döma en människa till livslång arbetslöshet om man kan undvika det genom att välja lämpliga åtgärder, påpekade Mäkinen.
I den paneldiskussion som följde på anförandet, upplevde man det som viktigt att partiellt arbetsföra sysselsätts på grund av den rådande bristen på arbetskraft och kompetens samt på grund av arbetets hälsomässiga och sociala effekter. Sysselsättningen har ekonomiska konsekvenser för både den partiellt arbetsföra personens egen utkomst och för hela samhället. Utifrån praktiska erfarenheter är mångsidiga arbetsgemenskaper också produktiva och ökar välbefinnandet och motivationen hos dem som hör till arbetsgemenskapen. Det finns skäl att fråga sig om vårt samhälle har råd att inte sysselsätta partiellt arbetsföra i en situation där nativiteten är låg och befolkningen åldras.
För att det ska vara möjligt att lösa utmaningarna i anslutning till sysselsättningen av partiellt arbetsföra, måste tjänsterna som stöder arbetsförmågan vara tillräckligt individuella. Även attityderna gentemot partiellt arbetsföra måste ändras och fördomarna minskas. Därför att det viktigt att öka kunskapen och lyfta fram goda exempel. Vi måste också öka medvetenheten om möjligheterna att modifiera arbetet och stödet riktat till arbetsgivare, såsom lönesubvention och stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen.
Den andra paneldiskussionen under avslutningstillfället lyfte fram arbetsgivarnas och företagens perspektiv. Diskussionsdeltagarna nämnde den rådande bristen på arbetskraft och matchningsproblemet som avgörande faktorer för varför de har anställt partiellt arbetsföra. Å andra sidan har det också varit viktigt att påvisa samhällsansvar i rekryteringarna: arbetsgivarna har velat erbjuda arbete uttryckligen till partiellt arbetsföra personer.
Sysselsättningen av partiellt arbetsföra är också förknippad med frågor som engagerar arbetsgivarna. Vad händer om en partiellt arbetsför person inte klarar sig i arbetet, blir långtidssjukledig eller går i pension i förtid? Paneldeltagarna anser att arbetsgivarna borde erbjudas mer information om möjligheterna att minska denna risk. Dessutom borde arbetsgivarna ha tillgång till information om hurdant stöd som erbjuds för att introducera partiellt arbetsföra och hur man anpassar arbetet. Exempel och berättelser uppmuntrar arbetsgivare att sysselsätta partiellt arbetsföra.
Välfärdsområdena skapar möjligheter - hur får man med de statliga ämbetsverken?
Den sista temadebatten inleddes av social- och hälsovårdsminister Hanna Sarkkinen. Enligt ministern ska arbetet framför allt ses som en rättighet. När man utesluter människor ur arbetslivet, kastar man bort en enorm mängd mänsklig potential, vilket också leder till samhällsekonomiska problem och utslagning.
- Många partiellt arbetsföra befinner sig i en situation där behovet av stöd, vård och rehabilitering inte har identifierats tillräckligt tidigt och därför inte får de tjänster och förmåner som de behöver. Den helhet som olika tjänster bildar kan också visa sig vara komplicerad. Dessutom är en del av tjänsterna överbelastade och därför måste människor vänta för länge på att få tillgång till tjänsten, konstaterade Sarkkinen.
I programmet för arbetsförmåga har man utvecklat tjänster som stöder arbetsförmågan och de blir en del inom social- och hälsocentralerna i de välfärdsområden som inlett sitt arbete. De nya strukturerna skapar en grund för individuella tjänster och för att man ska kunna identifiera behoven av stöd för arbetsförmågan hos arbetslösa som står utanför företagshälsovården. Detta lyckas bättre än förut när det sektorövergripande teamet för stöd för arbetsförmågan bedömer servicebehoven, ordnar tjänsterna, utreder förmånerna och bedömer behovet av rehabilitering. I en idealsituation finns stöd fram till sysselsättning.
Sarkkinen lyfte också fram problemen med samordningen av tjänsterna och förmånssystemet.
- Förmånstagarna borde få tillgång till tjänster som stöder arbets- och funktionsförmågan när det finns behov av dem. Den nuvarande bristen på flexibilitet i förmånssystemet kan leda till att människor styrs till sådana förmåner eller tjänster som inte lämpar sig för deras situation. Förmånslagstiftningen har utvecklats under denna regeringsperiod men reformer behövs även i fortsättningen.
I paneldiskussionen som följde på anförandet konstaterade man att välfärdsområdena har möjlighet att redigera det egna områdets serviceutbud och fundera på hur tjänsterna ordnas på ett jämlikt sätt. Paneldeltagarna nämnde till exempel hur tjänsternas smidighet, rättidighet och kontinuitet förverkligas och var man hittar resurser för allt. Å andra sidan lyfte man fram kommunernas goda kännedom om aktörerna i det egna området, såsom organisationer, vars arbete har stor betydelse för att stödja arbetsförmågan.
I verksamheten i anslutning till välfärdsområdenas sektorövergripande tjänster ser man också risker. Om den instans som ansvarar för servicehelheten för partiellt arbetsföra inte har definierats tydligt, kan personen bollas mellan många olika instanser. Därför är det viktigt att reformerna genomförs i nära samarbete mellan olika aktörer. Man borde även få med partiellt arbetsföra personer i planeringsarbetet.
Efter avslutningen av programmet för arbetsförmåga, funderade många deltagare på den fråga som Hannu Mäkinen ställde i slutet av sitt anförande. Han konstaterade att hans fråga var avsiktligt provocerande.
- Statens ämbetsverk är en del av samhällsmaskineriet som leds av en demokratiskt vald politisk ledning. Jag frågar mig varför den politiska ledningen inte tittar på sin bakgård och kräver av sina egna ämbetsverk att partiellt arbetsföra sysselsätts, det vill säga att de deltar i samhällsansvaret, såsom många betydande företag gör. Hindras man av den gamla världens regelverk eller likgiltighet för att rekrytera partiellt arbetsföra?
På arbets- och näringsministeriets webbplats hittar du materialet från avslutningen av programmet för arbetsförmåga. Via webbplatsen kan du också se videoexempel om företag som har sysselsatt partiellt arbetsföra.