Gästskribent: Från kravet på livslångt och kontinuerligt lärande till möjligheterna med livsdesign
Livslångt eller kontinuerligt lärande styr i allt högre grad samhällsdebatten i takt med att förändringarna i arbetslivet blir allt fler och antalet sysselsatta minskar. En del människor upplever kontinuerligt lärande som en möjlighet att växa som människa och få mer utav sitt (arbets)liv. En del människor däremot upplever det som ett negativt tvång och som något som ökar en ohälsosam konkurrens mellan människor i (arbets)livet. Ämnet väcker stora känslor och motsättningar mellan olika människors behov, önskemål och möjligheter.
- Måste vi lära oss att ständigt hålla på och lära oss eller fundera på hur vi kan leva ett tillräckligt bra liv genom att lära oss?
Jag har själv under de senaste åren funderat intensivt på ämnet, eftersom jag har hamnat eller kommit till en sådan korsning i mitt liv där jag tvingats lösa hur jag kan arbeta för att leva och hur jag arbetar för att uppleva mitt liv som meningsfullt och lyckligt.
Möjlighet till nytt
Min egen inlärningsresa och hur jag växer som person förnyades helt av ren tur i juni 2016. Jag hade arbetat i över 30 år inom handelsbranschen och koncentrerat mig på att utvecklas till den bästa inom min bransch.
Ett besök hos yrkesvalspsykologen öppnade mina ögon och jag förstod att jag hade varit på stigen för kontinuerligt lärande, men fastnat i en bubbla av trångsynthet och främst fokuserat på att lära mig tekniska saker. Mitt tänkande hade stagnerat på grund av arbetslivet, och mitt lärande hade i hög grad grundat sig på att möta de krav och önskemål som arbetsgivaren hade, inte på det som inspirerade mig i lärandet.
Jag fick möjlighet att bedöma hur jag kunde utvidga mitt tänkande genom att lära mig överraskande och helt nya saker. Jag fick fundera på hur inlärningen skulle skapa glädje både i mitt arbete och i mitt liv samt på vilket sätt jag kunde förena mina erfarenheter med helt nya kompetenser till en ny sorts inlärning.
- Att hitta en ny riktning med hjälp av lärande börjar ofta först när man stannar upp och upplever en moteffekt.
Målet med inlärningsresan
I kartläggningen av en lämplig och djupare inlärningsväg listade jag mina egna färdigheter och styrkor ur ett mjukare perspektiv. När jag utformade en bredare bild av mig själv både som arbetstagare och som människa, samt som en person som lär sig, bad jag om åsikter av de människor jag mött i arbetslivet och på fritiden.
Både mina naturliga tendenser och min vilja att hjälpa samt att utföra ett betydelsefullt arbete styrde mina inlärningsval bland de många alternativ som fanns. Jag vill leva enligt mitt ikigai nu och i framtiden; enligt anledningen till att jag finns till. Jag tror att japanernas begrepp om att sträva efter och hitta sitt ikigai ger mig mening, lycka och därmed hälsa och framgång samt en möjlighet att sysselsätta mig så länge jag själv vill.
Utifrån enkäter och frågor om värderingar valde jag de studieinriktningar som är lämpligast för mig och som utvecklar mina nödvändiga färdigheter; tjänstedesign, coaching baserad på hjärnförståelse och erfarenhetsexpertis. Med hjälp av mina studier och erfarenheter utformade jag ett nytt tänkesätt som grundar sig på en kombination av livsdesign och självförmåga genom att koppla ihop metoderna för tjänstedesign och coaching.
Studierna vid sidan av jobbsökningen öppnade en oförutsägbar dörr för mig och gjorde det möjligt för mig att sysselsätta mig som företagare. Jag hoppas verkligen att denna dörr inte kommer att stängas för arbetssökande i fortsättningen, utan att de kommer att få en mycket starkare handledning i att öppna upp möjligheter. Ofta kan det till och med vara den enda vägen till en ny karriär och ett tillräckligt bra liv, där även ekonomin är i skick.
- Genom att kombinera helt olika läror och erfarenheter kan man utforma nya tänkesätt.
- En bredare självbild skapar olika möjligheter att växa som människa (lära sig).
Kryckor för att orka
Min inlärningsresa både för att sysselsätta mig själv och för att forma mitt liv krävde mycket resurser. Jag kände mig tidvis obekväm och ångestfylld eftersom jag inte visste hur jag skulle studera. Jag blev tvungen att lära mig studie- och inlärningstekniker. Jag blev också medveten om att den viktigaste färdigheten att utveckla under min inlärningsresa var självreglering; hur jag möter och styr mina känslor i svåra inlärningssituationer.
Jag fick kraft från många olika källor, bland annat positiv respons på framgångar som jag lagt på minne och som kunde fungera som kryckor under besvärliga dagar. Kärnan i min ork utgjordes av ett nytt tänkesätt, där krävande situationer omvandlades till en zon för möjligheter och motståndet mot förändring skapade en grogrund. Jag riktade mitt tänkande i en mer tolerant riktning och började även se mindre misslyckanden som en möjlighet att växa som människa. Det viktigaste med studierna och slutförandet av flera olika studieinnehåll är att de väcker stor entusiasm hos dig själv.
- Som guider på inlärningsresan behövs medtänkare som uppmuntrar dig när du fastnat i studierna och fått käppar i hjulen.
Insikter från inlärningsresan
Jag har funderat på om vi kan uppmuntra människor till en mer positiv inställning till livslångt och/eller kontinuerligt lärande genom att omvandla begreppen till ”livsdesign”. Då skulle var och en lättare kunna se möjligheter att forma och planera metoder och sätt som lämpar sig för hans eller hennes naturliga anlag att växa under sin resa som arbetstagare och människa.
Lärande kunde snarare vara en vilja att växa. Jag hoppas att lärandet blir en naturlig del av vårt liv, ibland lär vi oss mer och ibland mindre. Jag uppmuntrar till ett nytt tänkande som förutsätter att inlärningsnivåerna, inlärningsmetoderna eller innehållet i inlärningen inte klassificeras som bättre eller sämre, utan att allt lärande är tillräckligt i sig.
- Lärande är möjligt för alla, huvudsaken är att det ökar glädjen och välbefinnandet.
Tarja Holmgren
företagare MiraiTa
Medvandrare till att växa som människa, neurovetenskaplig coach, tjänstedesigner och erfarenhetsexpert