Kaijas berättelse: Erfarenheter från olika arbetsplatser har utvecklat mig som lärare

Jag har arbetat som religionslärare i cirka 30 år. Först arbetade jag i gymnasiet i tio år, varefter jag övergick till att bli högstadielärare.

Efter gymnasiet tillbringade jag ett år som utbytesstudent i Mexiko. Där väcktes mitt intresse för mångfalden av religioner och kulturer. När jag återvände studerade jag folkmusik ett år vid Tammerfors universitet. Kursen i antropologi som jag gick det året väckte entusiasm för kulturforskning och i synnerhet religionsvetenskap, som jag började studera följande år vid Turun yliopisto. Jag bedömde realistiskt att jag genom att inrikta mig på lärarstudier samtidigt också skulle få kompetens för ett yrke. Som biämnen valde jag psykologi och senare filosofi. För mitt pro gradu-arbete åkte jag till Nicaragua för att söka material om befrielseteologin som påverkade revolutionen.

Under studietiden arbetade jag sommartid som städare, säljare, på läger för utvecklingsstörda, på konfirmandläger och museer. Jag började göra vikariat som lärare i slutskedet av studierna när jag hade tillräckligt med kunskap och självsäkerhet. Varje arbetsplats har bidragit med fungerande delar till mitt arbete som lärare. Ämneslärarens arbete kräver att man behärskar omfattande läroinnehåll och pedagogik, men med tanke på lektionernas smidighet är förmågan att möta olika människor i överraskande situationer lika viktig. Erfarenheterna från olika arbetsplatser ger goda färdigheter för detta.

Lärarens arbete är utmanande men betydelsefullt

Lärararbetet är krävande. När jag bildade familj märkte jag att den dagliga planeringstiden för gymnasiets undervisning hotade min ork. Jag övergick då istället till att bli lärare i grundskolan. Lektionerna med de växande högstadieeleverna är oförutsägbara och ibland utmanande, men det är lättare att periodisera det egna arbetet och planera lektionerna. Utmanande är också brådskan i skolvärlden, vuxna som byts ut och många slags svårigheter i elevernas familjer. Motvikten till dessa har varit musiken i mitt liv. Att sjunga eller lyssna på musiken lämnar inget utrymme för ältande i hjärnan. 

Som lärare får man uppleva många slags framgångar. Det ger stor glädje när en före detta elev blir vuxen och väljer att ägna sig åt läraryrket. Man får uppleva glädje när rastlösa elever meddelar att de kommer till "veckans bästa lektion" och sitter tyst i bänken ända till lektionens slut. Glädje är att få klassen att fundera på en svår etisk fråga, som de t.o.m. fortsätter fundera på även under rasten. Det bästa med undervisningen är de dagliga lektionerna.

Om du drömmer om att undervisa, drömmer du om ett meningsfullt arbete. Kulturen överförs till nästa generation genom undervisning. Skolväsendet – som stöder sig på en gemensam överenskommelse om vad som är viktigt i vår kultur – har en stor betydelse i detta undervisningsarbete. Genom att utbilda sig till lärare blir man en del av en institution som vidgar vår kultur för nya generationer samt vår förståelse för denna värld.

Kaija Saari