Mervis berättelse: Vad ska jag bli när jag blir stor?

I gymnasiet fick lärarna i matematik och fysik mig inspirerad av dessa ämnen och ett logiskt tänkesätt hjälpte mig att lyckas med dem. På rekommendation och uppmuntran av fysikläraren deltog jag efter andra året i gymnasiet i en kurs där flickor uppmuntrades söka sig till tekniska branscher. Inspirerad av kursen beslöt jag mig för att söka till Tekniska högskolan (nuv. Aalto-universitetet). Jag kom in på utbildningsprogrammet i energiteknik och efter de första åren valde jag VVS-teknik som huvudämne. Branschen marknadsfördes till studerande eftersom det rådde en skriande brist på folk. Detta konkretiserades ganska snart därefter, eftersom vi alla kom in i arbetslivet redan under studietiden. Även senare har det funnits tillräckligt med arbete för alla som studerat inom branschen. En del av studiekamraterna har gått över till att arbeta med frågor om byggnadsenergi.

Jag njöt fullt ut av studietiden. När man just flyttat hemifrån var det lätt att sugas in i studielivet, där det fanns gott om fester och det var fritt att göra precis vad man ville. Även studierna framskred bra. Men jag saknade ändå något och åkte på utbyte till England för en termin. Där fick jag bekanta mig med många slags människor och en mycket annorlunda universitetsvärld.

Ända sedan jag inledde mina studier hade jag av rädsla blåst upp diplomarbetet till något som var större än livet självt, och det blev som ett stort monster för mig. När jag började göra arbetet utan tillräckligt stöd kom väggen emot. Det var en stor kris när jag var tvungen att medge att det inte fungerade, särskilt då de tidigare studierna hade skötts exemplariskt. Lyckligtvis kom jag ganska snart till en ny plats där jag fick tillräckligt med handledning och utexaminerades. Arbetsplatsen fick jag också fixad precis innan examen.

I mitt eget arbete har det varit särskilt givande att se växelverkan mellan människor

Jag övergick till inomhusluftsbranschen, där VVS-tekniken bara är en liten del. Jag sökte jobb vid föreningen Sisäilmayhdistys när jag hade varit hemma med två barn i tre år. Här har jag fått bekanta mig med olika delområden av inomhusluft och fundera över den helhet som en god inomhusluft består av. Jag är fascinerad av att det mycket är fråga om hur en människa upplever inomhusluften. Allt är inte bara teknik eller något mätbart. Dessutom har jag fått arbeta med olika aktörer, vilket har varit mycket givande.

Från expert på inomhusluft blev jag verksamhetsledare när min föregångare flyttade bort på heltid. Denna övergång gjorde att jag fick nya saker att lära mig och att jag möttes av många slags utmaningar som jag inte hade förberett mig på. Hjälp finns att få och genom att fråga kommer man vidare! I livet möter man många olika slags utmaningar och man lär sig och växer av dem. Självförtroendet ökar när man kommer ut starkare ur krisen. Men precis som i det personliga livet är det inte heller meningen att man ska klara sig ensam i arbetslivet.

I mitt nuvarande arbete kan jag förverkliga mig själv på ett mångsidigt sätt. Vår uppgift är att ordna evenemang där information sprids. Liksom inom nästan alla branscher medförde coronapandemin egna utmaningar även för oss, eftersom evenemangen inte längre kunde ordnas som vanligt. Behovet av information minskade dock inte och vi var tvungna att hitta nya sätt att sprida den. Att ordna fysiska evenemang är som tur är möjligt igen, eftersom människor ändå har behov av genuina möten och interaktion.

I mitt eget arbete har det varit särskilt givande att se växelverkan och samarbetet mellan människor när saker och ting tas vidare tillsammans. Samtidigt kan jag själv lära mig och få insikter samt bidra till saker som förbättrar inomhusluften.

Jag har aldrig varit en särskilt målinriktad person. I arbetslivet har jag gått dit livet lett mig. Det är fint att människor har mål och drömmar, men i sitt arbete kan man vara nöjd och göra betydelsefulla saker utan att planera sin framtid för långt eller för exakt. Ibland är det dock bra att stanna upp och fundera på vad som inspirerar och motiverar.

Det är viktigt att värdesätta och respektera andra

I arbetslivet behövs olika personligheter. Det är viktigt att förstå att framgång uppstår genom samarbete och genom att identifiera var och ens styrkor och svagheter. Det är viktigt att värdesätta och respektera andra. Man måste också lära sig att vara nådig och ta lärdom av tidigare misstag, eftersom var och en kan utvecklas så länge det finns tillräckligt med ödmjukhet.

Förra sommaren anordnande vi en internationell konferens, vilket var ganska tufft, när vi var tvungna att göra många saker för första gången och det fanns massor av rörliga bitar. Att göra det i skuggan av corona medförde ytterligare utmaningar. När det finns människor i teamet som är engagerade och entusiastiska orkar man själv också jobba vidare i den stressiga arbetsmiljön. Det var särskilt givande när allt till slut gick enligt förväntningarna och deltagarna var nöjda.

Det är viktigt att återhämta sig tillräckligt om arbetet tidvis är särskilt krävande. All återhämtning bör inte sparas till sommaren, utan tillräckliga återställande aktiviteter bör även finnas med i vardagen. Tillräcklig med sömn är särskilt viktigt för att orka. Jag har märkt att morgonnattens sömn inte är så bra längre, så jag har beslutat att satsa på sömnen i början av natten. Barnen lägger man i tid, men man måste också kommendera sig själv att gå och lägga sig.

I olika livssituationer behövs olika saker för att öka det egna välbefinnandet. I vardagen med småbarn finns det knappt om egentid, men senare när barnen börjar bli självständiga måste man lära sig att lyssna på sina egna behov på nytt. Just nu ger läsning, att lyssna på ljudböcker och musik samt att motionera välbefinnande. På fritiden ger familjen, vännerna och hunden mig glada stunder i vardagen. Det är mycket viktigt att lära sig att lyssna på sig själv. På så sätt håller man sig i samklang med den person som man tillbringar alla dygnets timmar med.

Inget i livet är säkert förutom förändring. Du kan inte hålla fast vid det förflutna, men vi kan och bör lära oss av det. Om någon frågade mig var jag såg mig själv om fem år, skulle jag svara att jag inte vet. Jag litar på att livet för mig dit jag ska. Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor, men som tur är har jag fortfarande tid på mig.

Om nåt kallar på dig, gå dit!

Mervi Ahola
Verksamhetsledare
Sisäilmayhdistys ry