Oilis berättelse: Man behöver inte vara rädd för framtiden

I mitt arbete ingår kommunikation med medlemmar och intressentgrupper, samordning av medlemsförmåner och medlemsevenemang samt rådgivning för medlemmar i olika frågor som gäller företagande och rehabilitering. Jag håller också företagarfostran vid läroanstalter inom branschen, ordnar företagarutbildning för medlemsföretag och säljer partnerskap till sådana företag som skulle kunna dra nytta av att vara synliga för våra medlemmar.

En stor del av tiden går också åt till påverkansarbete som riktar sig till välfärdsområdena, riksdagen och de kommunala beslutsfattarna. Den privata hälso- och sjukvården är en reglerad bransch, så det finns mycket lagstiftning där det är viktigt att beakta företagarna i lagberedningen. Jag har varit med och berett material för vårens regeringsförhandlingar, gjort valkommunikation och besökt riksdagen för att berätta för riksdagsledamöterna om våra mål till exempel i anslutning till offentlig upphandling och genomförandet av social- och hälsovårdsreformen.

Jag har inte den vanligaste utbildningsbakgrunden för mitt nuvarande arbete. Jag skrev studenten vid ett musikgymnasium då jag sysslat med musik sedan jag var barn och jag hade en brinnande iver för att fortsätta med yrkesstudier i musik. Jag inledde studier vid konservatoriet, men under det första året märkte jag att musikeryrket inte var rätt val för mig. Jag saknade ett mer skriftligt arbete, eftersom jag också tyckte mycket om att läsa och producera text.

Mina föräldrar som studerat humanistiska vetenskaper uppmuntrade mig att söka till humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet, och jag valde musikvetenskap som huvudämne enbart på grund av att min musikerbakgrund kanske skulle göra det lättare att få studieplats. Jag kom in och började studera konst ur forskningens synvinkel i stället för att som tidigare utöva konst i praktiken. De självständiga universitetsstudierna med essäer och tentamina passade mig riktigt bra. I min pro gradu-avhandling använde jag mig av ett samhällsvetenskapligt och kulturforskningsmässigt perspektiv som visade sig vara perfekt för mig. Jag upplevde också andra fina erfarenheter under studietiden, såsom studentutbyte inom musikbranschens magisterprogram i ekonomi i USA och biämnesstudier i konstförvaltning vid Sibelius-Akademin.

Halkade in på social- och hälsovårdsbranschen

Jag har haft många olika jobb sedan jag var tonåring och en sak har lett till en annan. I början av studierna jobbade jag mycket som servitris där jag samlade erfarenhet av teamarbete och att sälja produkter till kunder. Under det första universitetsåret fick jag en praktikplats och sedan arbete på ett kontor för evenemangsproduktion, där jag sålde olika spelningar och andra konsthelheter till restauranger i Helsingfors.

Via universitetsstudierna blev jag assistent vid olika forskningsprojekt, fick många förtroendeuppdrag och drogs även med i universitetspolitiken. Jag tänkte först att jag efter utexamineringen skulle börja inom evenemangsbranschen, men sedan halkade jag in på social- och hälsovårdsbranschen när jag en vår var utan sommarjobb, och märkte att FPA sökte sommarvikarier för sakkunniga. Där jobbade jag slutligen två perioder i visstidsanställning i utkomststödsteamet.

Det mest lyckade i mitt arbetsliv har definitivt varit mångsidigheten. Det är å ena sidan en följd av min modiga attityd, å andra sidan av de färdigheter i informationssökning, kritiskt tänkande och tillägnande av ny kunskap som stärkts i universitetsstudierna.

Jag fick min första heltidsanställning efter ett tips av min mentor under magisterstudierna om att Kalliola-koncernen, som hen då representerade, sökte en ansvarig producent. Koncernen skulle starta ett STEA-finansierat projekt som förenar socialbranschen och evenemangsproduktionen. Som ansvarig producent fick jag i nästan tre år god praktisk erfarenhet av projekthantering och projektförvaltning och jag blev även bekant med den stora organisationens processer och strukturer. Jag hade många mycket erfarna och kompetenta kollegor och via deras exempel fick jag grundläggande kunskaper om vardagen som expert på heltid. Det är också viktigt att kunna använda den elektroniska kalendern, utforma sitt arbete inom organisationen och söka information på intranätet.

Vid sidan av arbetet avlade jag på läroavtal en specialyrkesexamen i produktutvecklingsarbete. När finansieringen för projektet jag jobbade med upphörde övergick jag via öppen rekrytering till mitt nuvarande arbete hos Kuntoutusyrittäjät. I det skedet hade jag redan många kilometer social- och hälsovårdsbranschen bakom mig, men företagandet och i synnerhet lagstiftningsfrågorna var verkligen främmande när jag inledde min uppgift, vilket naturligtvis igen inspirerade mig att lära mig nytt. I början visste jag knappt vad servicesedel betydde.

Det viktigaste är att inte ge upp

För några år sedan kämpade jag med min egen ork och jag var tvungen att delvis bygga upp mitt sätt att arbeta på nytt. I dag fastnar jag mycket mindre i detaljerna på jobbet, och jag är barmhärtig mot mig själv om inte alla uppnår den fiktiva ribba som ibland skymtar väldigt högt uppe i mina tankar. Jag är inte heller rädd för halvfärdiga saker eller för att ta emot kritik: deras inverkan är enbart lärorik och eventuella tråkiga känslor går till slut alltid över på kroppslig nivå. I arbetslivet är man ofta tvungen att förenkla mycket för att budskapet ska bli förståeligt och fastna i minnet. Denna tanke har också fått mig att tala snällt till mig själv och beakta mitt eget värde, när det inte hela tiden finns anledning att utveckla nytt eller återuppfinna hjulet.

På fritiden tränar jag målinriktat på gymmet, läser mycket litteratur, besöker museer och andra kulturevenemang och tillbringar tid med mina närstående. Jag gillar ganska enkla saker, såsom att vara hemma och sova i min egen säng. Jag ser till att jag återhämtar mig varje dag, inte bara på veckoslut och semestrar. Jag tycker om att odla tomater på balkongen, vandra omkring i naturen och skriva ner mina egna tankar.

Om det är något råd jag vill ge andra om arbetslivet så är det att man inte behöver vara rädd för framtiden. Under studietiden var jag själv mycket nervös för hurdant jobb jag kommer att få och hur hård konkurrensen om arbetsplatserna är. Det finns gott om olika slags hjälp för att få jobb. Jag har erfarenhet av bl.a. arbets- och näringsbyråns yrkesvalspsykolog och olika mentorprogram, och jag har alltid hittat, till exempel via LinkedIn-nätverket, någon vänlig själ som kommenterar arbetsansökan och CV:n. Jag har fallit bort från många jobbsökningsprocesser och jag har tillfälligt nästan brutit samman då konkurrensen varit för hård, men i slutändan har jag ändå alltid hittat en lämplig uppgift. Det viktigaste är att man inte ger upp, utan istället skaffar sig kompetens som saknas om man upptäcker att det finns ett sådant behov. Dagens arbetsliv och utbildning blir hela tiden mer splittrad, där individerna utvecklas och ändrar riktning i olika livsskeden.

När det gäller kompetensen var jag mycket nervös tidigare, vet jag och kan jag något, men nuförtiden uppskattar jag att det finns människor omkring mig som kan bättre och som jag kan fråga eller be om hjälp av. Ingen framgång i mitt arbetsliv har varit endast min egen förtjänst. Det är en rikedom att ha många människor omkring sig som kan olika saker och som har olika erfarenheter. Jag har dessutom förstått att man i många uppgifter kan anpassa arbetsdagarna förvånansvärt mycket enligt eget intresse till exempel genom utbildningar, läsning och att lyssna på olika föreläsningar. För tillfället är jag till exempel intresserad av arbetsmarknader och arbetslagstiftningen, som jag med små steg hela tiden lär mig mer om.

Oili Paaskoski
Koordinator
Suomen Kuntoutusyrittäjät