Pinjas berättelse: Det viktigaste är arbetets betydelse – inte arbetsplatsens läge

Mitt intresse för samhällsvetenskapliga ämnen och speciellt för ojämlikhetsfrågor väcktes efter gymnasiet och intresset förde mig till Tammerfors universitet för att studera socialantropologi. Under studietiden blev jag allt mera intresserad av internationella ämnen, eftersom jag började studera internationell politik och internationell utveckling som biämne. Internationella utvecklingsutmaningar och det globala världsläget fanns mycket i mina tankar och jag började tänka ut nya riktningar för mina studier, eftersom jag inte längre var säker på om de nuvarande studierna förde mig mot det håll jag ville. Som ett resultat av mina reflektioner beslöt jag mig för att söka en studieplats till magisterprogrammet för internationell utvecklingsforskning vid Jyväskylä universitet och till min stora glädje valdes jag till programmet.

Studieprogrammet erbjöd mig en bra kunskapsbas för ämnesområdet för internationellt utvecklingsarbete och en stark upplevelse av att bytet av huvudämne hade varit rätt beslut. Samtidigt visste jag ändå att det i Finland erbjuds få arbetsplatser inom sektorn för utvecklingssamarbete och att konkurrensen är väldigt hård. Genom att lyssna på vänner och bekantas erfarenheter och läsa arbetsplatsannonser förstod jag att det som nyutexaminerad kan vara svårt att få in foten eftersom många arbetsplatser kräver många års arbetserfarenhet. Jag beslöt mig för att försöka bygga upp så mycket arbetserfarenhet som möjligt redan under studietiden, så att jag efter att jag utexaminerats också har arbetserfarenhet från den egna branschen att fylla mitt CV med.

Jag tog alla möjligheter som fanns att göra praktik som en del av studierna och jag sökte också aktivt olika stipendier, med vilka jag kunde finansiera min praktik. Under enbart tiden för magisterstudierna gjorde jag två praktikperioder, varav den ena var stödd med universitetets stipendium på riksdagspartiernas samarbetsorganisation Demo Finland. I det här arbetet lärde jag mig mycket om såväl utvecklingssamarbete som verksamheten på det finländska partifältet, eftersom jag koncentrerade mig på internationella besök och arrangerande av evenemang samt på att stödja kommunikationen.

Den andra praktikperioden under studierna var en EDUFI-praktik finansierad av Undervisningsministeriet, genom vilken jag fick möjlighet att arbeta i en organisation som sysslade med utvecklingssamarbete. Jag åkte på praktik till huvudstaden i den lilla staten Djibouti i Afrikas horn, till den regionala samarbetsorganisationen IGAD:s huvudkontor. Min praktik på IGAD:s huvudkontor räckte ett halvt år och jag arbetade huvudsakligen med flyktingutbildning, bistånd i forskningsarbetet och med rapportering. Det mest minnesvärda från praktikperioden är materialinsamlingsresorna till flyktinglägren, under vilka jag intervjuade lärare som arbetade i lägren.

Efter att jag utexaminerades bestämde jag mig för att göra ännu en praktikperiod på FN:s World Food Programmes nordiska kontor i Köpenhamn, eftersom jag redan en tid hade velat få erfarenhet också av FN-organisationens verksamhet. Det var frågan om praktik inom kommunikation och jag för min del ansvarade för organisationens finskspråkiga nät- och somekommunikation. Trots att uppgifter inom kommunikation hade blivit bekanta för mig redan på tidigare arbetsplatser, började jag först i det här skedet fundera över en möjlig karriär inom kommunikation.

Efter att praktiken var slut började jag söka mig en ny arbetsplats och började samtidigt tänka på viktiga frågor som jag ville förverkliga i mitt nya arbete. Frågor relaterade till utbildning och jämställdhet hade kommit att bli viktiga ämnen för mig och dessutom såg jag mig själv väldigt tydligt i en kommunikativ roll. Trots att jag inte hade tidigare erfarenhet av internationella uppgifter och team, så ville jag inte begränsa mina alternativ för restriktivt, eftersom arbetets mening var viktigare för mig än arbetsplatsens läge.

Efter fyra månader av aktivt arbetssökande fick jag till min stora lycka ett arbete på en varmhjärtad organisation, där jag får möjlighet att förverkliga mig själv och arbeta med saker som är viktiga för mig. Jag hoppas att jag kan fortsätta mitt värv så länge som möjligt och att jag får möjlighet att utveckla mitt eget kunnande speciellt inom kommunikationsfältet. Jag vill ändå hålla framtiden öppen och modigt ta tag i nya och även överraskande möjligheter – oavsett om de är i Finland eller utomlands.

Speciellt vill jag ge som råd åt andra generalister som mig, att det inte lönar sig att förhålla sig slutgiltigt till de egna valen eftersom det alltid finns möjlighet att ändra riktning. Intressera dig modigt för nya saker och bygg en karriär som passar dig. Bra idéer får man också från andra ställen än arbetslivet och till exempel frivilligarbete och hobbyn kan erbjuda nya insikter kring ens egna intressen. Det är aldrig för sent att lära sig nytt och påbörja en ny karriär.

Pinja Front