Tuulas berättelse: Från öppnande av marknader i öst till företagsutvecklare i Savolax
- Karriärberättelse
I september har det gått 35 år sedan jag inledde mina studier och mycket har hunnit hända och ske under karriärens gång. Min mamma arbetade – typiskt för hennes generation – i en och samma arbetsgivares tjänst under sin över 40-åriga karriär. Själv har jag hunnit med ett halvt dussin arbetsgivare och även yrken. Och förstås sommarjobben ännu på det.
Jag kommer bra ihåg Åbo handelshögskolas rektor Reino Kanervas välkomsttal i september 1986. Enligt Kanerva skulle en examen i företagsekonomi ge möjligheter till mycket – det enda man inte skulle ha möjlighet att arbeta som var läkare och präst. Han tänkte, att en ekonom kan vara som en helikopter, som vid behov kan fungera under mycket varierande förhållanden.
För min del träffade rektorns bedömning rätt. När jag kom ut i arbetslivet i början av 90-talet gick Finland på knäna på grund av den ekonomiska depressionen och arbetslöshetssiffrorna var skyhöga. Jag hade studerat östhandel, i vilken det skedde stora förändringar då Sovjetunionen och clearinghandeln kollapsade. Min pro gradu-uppdragsgivare gjorde konkurs, så jag fick inte i det skedet med mig magisterspapperen från Åbo. Mina språkkunskaper i ryska hjälpte mig ändå att komma igång med min karriär. Min första arbetsplats var i en organisation, där det till mitt arbetsfält hörde bl.a. företagsevenemang i S:t Petersburg, miljöseminarium i Viborg och organiseringen av en baletturné i Helsingfors. Det var verkligen ett lärorikt arbete! Och lyckligtvis trodde jag som ung att jag kunde klara mig i vilken situation som helst – numera räcker inte modet riktigt till allt.
Till näst fick jag möjlighet att arbeta i S:t Petersburg. Ett finländskt informationstjänstföretag grundade ett dotterbolag i Ryssland år 1994 i vilket jag började öppna Vilda östern-marknader. På den tiden fanns knappt någon företagsinfrastruktur, för att inte tala om internet. Man var själv tvungen att hitta på metoder och sätt att ordna saker på med hjälp av nätverk. Till exempel så behövdes det ganska många Andrejar och Sergejar med Lador för att få informationstjänstrapporten levererad till en kund i Moskva från vårt kontor i S:t Petersburg varje vecka. Tidningen Talouselämä gjorde en artikel om oss kvinnor i S:t Petersburg, eftersom många företag valt modiga och språkkunniga kvinnor till ledande befattningar. Det var en fantastisk upplevelse att bo i S:t Petersburg, och arbete utomlands är något jag kan rekommendera till alla under en period av karriären, förutsatt att ens livssituation möjliggör det.
När jag återvände från mitt uppdrag till Finland, ledde mina ryska kunskaper in mig på ännu en tredje nystart. Jag fick komma på arbetsintervju till ett HR-konsultföretag som sökte en Rysslandsexpert. Vid den tiden ordnade livet ändå en ännu härligare överraskning åt mig, jag blev nämligen mamma. Karriären som rekryteringskonsult kom jag igång med först efter moderskapsledigheten, nu med fokus på hemlandet. Expertarbetet skiljde sig ganska mycket från den tidigare försäljar- och förmansrollen, men en förenande faktor fanns: både försäljare och konsulter gör sitt jobb genom att fråga och lyssna. Att ställa frågor som tar en till själva kärnan i saken verkar ha blivit ett av mina expertområden.
Livets lyckohjul har också gett mig rånarfältet. Jag blev änka kort efter att min son hade fötts. Det här påverkade säkert mest av allt den följande vändningen i karriären. Jag upplevde rotlöshet i huvudstadsregionen och trivdes väldigt bra i min hembygd i Pihtipudas om somrarna, där min mamma bodde. Jag beslöt mig för att återvända till landet, så att mitt barn också skulle få ha en annan vuxen i sin närhet. Jag sa upp mig från det intressanta konsultarbetet och hoppade av tomhänt. Helt galet när man tänker på det i efterhand – eller från karriärsutvecklingens synvinkel. Men det var en passande förändring för mina värderingar och min livssituation. Lyckligtvis hittade jag snabbt arbete på landet: först arbetade jag som ledare för tidningshusets kontaktcenter och sen som företagsrådgivare på näringsbolaget. Gradun fick jag också gjord till slut, som 50-års present åt mig själv.
Och nu är man här, i företagsutvecklingsuppgifter redan för elfte året, där jag både tillämpar det jag lärt mig på tidigare arbetsplatser och ännu lär mig nytt. Visserligen bytte jag arbetsgivare för tre år sedan, när jag flyttade igen. Jag for till Savolax, dit kärleken förde mig.
Tuula Kokkonen
Publiceras: 13.9.2021