Gästskribent: Från sektorsövergripande tjänster till ekosystempartnerskap

I och med reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024 effektiviseras sysselsättningen av arbetssökande genom att den nuvarande servicemodellen förbättras. Öppna och dolda arbetsplatser ska kartläggas så grundligt som möjligt och de ska finnas tillgängliga vid det första mötet med den arbetssökande. Om man inte genast hittar en lämplig arbetsplats på grund av arbetssökandens kompetens, arbetsförmåga eller övriga livssituation, kartläggs situationen på ett djupare plan. Vid kartläggningen av arbetssökandens situation kan man utnyttja olika utvärderingsverktyg samt mer omfattande yrkeskompetens. Lagstiftningen om sektorsövergripande service ändras så att det i fortsättningen är möjligt att uppnå den redan i början av arbetslösheten.

Medan arbetssökandens situation utreds borde passiv arbetslöshet inte ingå i serviceutbudet, utan man borde genast i början av arbetslösheten hitta en tjänst eller åtgärd som för situationen framåt. Nyttiga tjänster är till exempel individuell coachning för att gå framåt mot arbete eller en utbildning, samt en koordineringstjänst som kartlägger arbetsförmågan. Ingen tjänst uppfyller dock sin uppgift ensam, utan det behövs ett omfattande partnernätverk och dess serviceutbud.

För att sysselsättningsområdena ska lyckas förebygga att arbetslösheten drar ut på tiden lönar det sig för dem att utöver välfärdsområdena och FPA även samarbeta med kommunerna, läroanstalterna, arbetsgivarna, social- och hälsovården, rehabiliteringen och organisationsaktörerna i större utsträckning. Alla olika aktörers sakkunskap behövs redan vid det första mötet. Det här handlar ekosystempartnerskapet om.

Olika aktörers gemensamma service med låg tröskel har redan i flera år genomförts i Navigatorerna, som riktar sig till unga. De har erbjudit unga stöd när nöden ännu inte är stor. Det är klart att samma typ av service utan tröskel också behövs för vuxna om sysselsättningsområdena och kommunerna vill förebygga arbetslöshet och att arbetslösheten drar ut på tiden.

Målen och förväntningarna för att öka kommunernas livskraft i samband med AN2024-reformen är höga

I början av 2025 överförs också arbetsgivartjänsterna till sysselsättningsområdena. Det lönar sig för kommunerna att fundera på hur de kombinerar arbetsgivartjänsterna med sina nuvarande livskraftstjänster, så att de kan bilda en tydlig helhet som främjar matchningen. I många kommuner har man redan märkt de möjligheter till livskraftsarbete som förändringen för med sig. Efter ändringen kan kommunerna utveckla sina tjänster så att även arbetsgivarnas behov kan tillgodoses snabbare än tidigare. Utöver de krav som ställs på befintlig service och ändringar i lagstiftningen måste sysselsättningsområdena utveckla sina egna nya verktyg, så att de kan uppnå målen som ställs i reformen.

Målen och förväntningarna för ökad livskraft och sysselsättning inom kommunerna i samband med AN2024-reformen är höga. Målen kan inte uppnås utan att sysselsättningsområdena och kommunerna satsar på sysselsättningstjänster som genomförs nära kunden. För att målen ska uppnås ska aktörerna vara beredda att samarbeta med varandra och förverkliga ekosystempartnerskapet i större utsträckning än vad som föreskrivs i lagen.

Skribent

Riikka Vartiainen är sysselsättningschef i kommunförsöket i Joensuuregionen och deltar i beredningsgruppen för kontaktytorna med social- och hälsovården, som stöder genomförandet av AN2024-reformen.