Anniinas berättelse: Från medelmåttig elev till magister och arbetslivsexpert

  • Karriärberättelse

Under en lång tid visste jag inte vad jag vill göra när jag blir stor. Jag har arbetat med olika uppgifter och tagit vara på nya möjligheter. Vid sidan av deltidsarbetet har jag skaffat tilläggsarbete, blivit fast anställd på viss tid och tillfälligt övergått från högre avlönat arbete till sämre avlönat arbete för att kunna utvidga min kompetens. Jag tror inte att det viktigaste är att veta vad man vill göra, utan att ta vara på möjligheterna och försöka hitta dem. Genom att pröva olika saker har jag fått reda på vad jag är bra på och vad jag inte är bra på. Jag har gjort mitt bästa i olika uppgifter, och på så sätt fått klarhet i hurdana möjligheter jag har att avancera i min karriär. Varje möte och arbetsuppgift har förberett mig för följande och slutligen lett till mitt nuvarande drömjobb.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Som nittiotalsbarn svarade jag på den frågan i varje vänbok, men jag kommer inte ihåg vad jag svarade. I högstadiet och gymnasiet satt jag i studiehandledarens rum och diskuterade ämnet, men jag kommer inte ihåg vad jag sade.

Efter påtryckningar från släkten började jag i gymnasiet, eftersom också andra hade gjort det och man tydligen kan bli vad som helst efter gymnasiet. Dessutom räckte mitt medelmåttiga betyg till för att söka till gymnasiet i Orimattila. Efter grundskolan sökte jag ändå också till Utbildningscentret Salpaus i Lahtis som inrednings- och kläddesigner, eftersom jag var intresserad av att arbeta med händerna och var bra på det – till skillnad från läsämnena. Men jag kommer inte ihåg om jag kom in. Då tänkte jag att jag borde vara som Marko Paananen för att få jobb som inredningsdesigner.

Att arbeta var självklart i barndomen och ungdomen, när jag följde med hur pappa arbetade inom jordbruket och mamma i olika arbeten inom handeln. Det var kanske därför som jag genast sökte arbete vid en jordgubbsodling som 15-åring och arbetade i glasskiosk under gymnasietiden. Jag trivdes inte särskilt bra på någon av arbetsplatserna och jobbade där endast under en sommar, men jag fick värdefull arbetserfarenhet och egna pengar.

Även om det i gymnasiet betonades att man med goda vitsord kan gå vidare till nästa skola och arbete, var jag inte så värst motiverad att studera. Att läsa och skriva prov hade alltid medfört utmaningar och jag visste inte vilket yrke jag ville studera efter gymnasiet.

Efter gymnasiet sökte jag jobb inom handeln, eftersom jag hade gillat kundservicearbetet i glasskiosken. Det var dock en utmaning att hitta sysselsättning med endast gymnasiet som grund. Till slut fick jag via en bekant till pappa ett deltidsarbete som försäljare i Iittalas outlet-butik i Lahtis. Jag njöt av det lösningsfokuserade försäljararbetet, eftersom jag var tvungen att vara insatt i produkterna för att kunna sälja dem. Jag fick också använda min kreativitet och göra presentationer samt introducera nya arbetstagare. Att arbeta deltid räckte dock inte till för att täcka mina boendeutgifter, och i stället för att ansöka om stöd ville jag arbeta. På rekommendation av en kompis sökte jag till Liipola skola som skolgångsbiträde, eftersom det var möjligt att få uppgiften med gymnasieutbildning utan arbetserfarenhet. Trots att jag inte själv hade varit bra på läsämnen och var nervös över att lära ut dem i början, tyckte jag om arbetet. Snart fick jag också vikariera för en speciallärare. I arbetet gillade jag särskilt mycket att jag genom mitt eget agerande kunde inspirera och fostra eleverna. Jag hade märkt att jag tyckte om detta även när jag introducerade nya arbetstagare i kundserviceuppgifter. Därför blev jag intresserad av att söka till lärarstudier vid universitetet.

På grund av min medelmåttiga skolframgång sökte jag till lärarstudierna tre år i rad. Efter det första beslutet om att jag inte kommit in började jag främja antagningen till studierna genom att studera grund- och ämnesstudier i pedagogik vid öppna universitetet. Samtidigt satsade jag på att utveckla min läskunnighet. Till slut kom jag in till lärarutbildningen i Raumo, varifrån jag gick vidare till magisterstudier vid Åbo universitet. Jag var utbytesstudent i Manchester, där jag förbättrade mina kunskaper i engelska och fick mer arbetserfarenhet under lärarpraktik.

Från lärare till yrkesperson inom personalförvaltning

I slutskedet av studierna arbetade jag som deltidsförsäljare på Clas Ohlson, där jag fick fortsätta med försäljningsarbetet och presentationerna samt introduktionen av nya arbetstagare. När utexamineringen närmade sig började jag söka jobb som lärare. Jag hade dock märkt redan under studierna att lärarens arbete i skolvärlden inte kändes som något för mig.

Min kollega på Clas Ohlson upptäckte en ledig tjänst som HR-assistent på huvudkontoret i Helsingfors. Hen sa att “en plats är ledig för Anniina vid huvudkontoret”. Jag hade inte tänkt på tjänstemannauppgifter, men när jag läste annonsen upplevde jag att uppgiften var just det jag ville göra. Det intressanta med arbetet var att arbeta i företagsvärlden, planera utbildningsprogram och utbilda personalen. Jag hade redan flera års praktisk erfarenhet av detta samt teoretisk kunskap från lärarstudierna. Några veckor senare valdes jag till tjänsten bland över 300 sökande. Jag flyttade tillbaka till Lahtis och började dagligen ta tåget till Helsingfors.

Där började min väg mot yrkesperson inom personalförvaltning och arbetsliv. Min visstidsanställning förlängdes några gånger tills jag fick en fast arbetsplats. Det var mitt arbete på Clas Ohlson som fostrade mig mest yrkesmässigt, eftersom jag fick jobba med ett brett spektrum av olika uppgifter och utvecklingsprojekt inom personalförvaltning under en krävande men utvecklande chef i ett internationellt företag.

Jag började intressera mig för rekryterande utbildningar som ordnades i samarbete med arbets- och näringsbyrån och läroanstalterna. I samband med utbildningarna rekryterades arbetslösa arbetssökande och utbildades till nya uppgifter. Jag började fundera på att söka jobb som karriärcoach, eftersom jag då skulle kunna dra nytta av både min utbildnings- och min rekryteringskompetens. Jag upplevde dock att min expertis inte skulle vara tillräckligt omfattande enbart med arbetserfarenhet inom handeln, så jag ville öka min kompetens inom andra branscher.

Trots min rekryteringskompetens kändes det utmanande att söka en ny arbetsplats, eftersom jag inte visste vilken uppgift jag letade efter. Jag beslöt att bläddra bland alla platsannonser och hittade en annons om en arbetsplats i ett bemanningsföretag. Uppgiften kändes precis som det jag sökte, även om jag var tvungen att pruta på min uppnådda lönenivå och semestrarna. Jag fick dock utvidga min branschkompetens till byggbranschen, logistik, industri och fastighetsskötsel.

I uppgiften njöt jag särskilt mycket av att betjäna företag och bekanta mig med dem. Jag inledde ett nära samarbete med lokala tillhandahållare av sysselsättningstjänster, eftersom jag redan när jag arbetade på Clas Ohlson upplevde att regionalt samarbete var till nytta. Tack vare samarbetet lärde jag känna många olika aktörer och människor och gjorde inte bara min arbetsgivares varumärke mer känt, utan också mig själv. Min far har alltid sagt att ett väl utfört arbete är den bästa marknadsföringsmetoden.

Förutom personaluthyrning beslöt jag att främja mina karriärcoachdrömmar och sökte till studiehandledarutbildningen. Det var dock svårt att komma in, eftersom jag inte alls hade arbetat som lärare efter studierna. Samtidigt sökte jag jobb som studiehandledare och arbetshandledare. Till och med tre olika arbetsgivare skulle ha anställt mig som arbetshandledare. Efter intervjuerna konstaterade jag ändå att arbetet skulle vara för smalt för mig, eftersom jag var van vid mångsidigt arbete. Ansökningsprocessen lärde dock mig att det alltid lönar sig att söka om arbetet känns det minsta intressant. Tack vare den förstod jag också bättre hurdant arbete jag njuter av och kunde ändra riktning.

Från expert på kompetensutveckling till arbetslivsexpert

Efter en tid söktes en expert inom kompetensutveckling till företagsservicen vid Tavastlands AN-byrå. Jag sökte jobbet även om min lönenivå och semester skulle försämras igen. AN-byrån kändes dock som nästa naturliga arbetsgivare, eftersom jag redan i flera år hade arbetat som arbetsgivare för arbetslösa arbetssökande och i ett företag som fungerade som AN-byråns samarbetspartner. Arbetet kändes också som nästa steg mot ett mer samhällsinriktat utvecklingsarbete, vilket jag alltid hade njutit av.

I uppgiften fick jag utnyttja min omfattande branschkännedom. Jag fortsatte också med företagssamarbetet och rekryteringen vid sidan av kompetensutvecklingen och fick samarbeta intensivare med läroanstalterna. Dessutom fick jag lära mig nya saker om att framträda och utmana mig själv i TE-lives studiosändningar, Bisnespods podcastprogram samt när jag intervjuades i MTV 3:s program Huomenta Suomi.

På AN-byrån insåg jag att jag i fortsättningen vill arbeta vid en läroanstalt för att få hjälpa mina kunder i ett ännu tidigare skede av sysselsättningsstigen. Förra våren fick jag den möjligheten när jag blev arbetslivsexpert vid Utbildningscentret Salpaus.

När jag började arbeta kände jag att jag var precis där jag borde vara. I den här uppgiften kan jag kombinera skol- och företagsvärlden, kompetensutveckling och möjliggörande av sysselsättning. Salpaus har ett talesätt: "lyckan kommer inte genom att vänta, utan genom att studera". Det sammanfattar bra min karriärväg, eftersom alla vändningar i mitt liv har krävt mod att själv ta kontroll och modigt byta riktning. På så sätt har jag lärt känna mig själv och hittat just det jobb som jag åker till på morgonen med ett leende.

Anniina Kivimäki