Inkas berättelse: Det har fördelar att irra

Redan i lågstadiet var jag intresserad av kommunikation, och jag var helt säker på att jag ville jobba som journalist när jag blev stor. Detta ledde mig till kurserna i kommunikation vid Korpilahden lukio på min hemort, till PRAO på lokaltidningen, samt till att söka till universitetet för att studera journalistik efter gymnasiet. Men jag kom inte in, vilket tvingade mig att fundera på alternativ. Det ledde mig till början av min nuvarande karriär.

I enlighet med min plan B började jag på en hushållsskola, som gav mig meningsfulla sysslor och möjlighet att fundera på vad jag skulle göra till näst. Därefter började jag lite av misstag studera för grundexamen inom cateringbranschen och utexaminerades som kock i storhushåll. Jag trivdes bra med köksarbetet och gjorde under en tid snuttjobb på olika restauranger. Jag fick ett fastare anställningsförhållande på et snabbmatsrestaurang.

Jag visste ändå att jag inte ville arbeta i en snabbmatsrestaurang resten av livet, och inte nödvändigtvis heller i en lunchrestaurang. Jag valde att igen söka till högskolor. Jag sökte till några olika platser och fick en studieplats i ingenjörsstudier i programvaruteknik. Där stannade jag i 1,5 år, varefter jag konstaterade att IT-branschen är intressant, men att jag absolut inte vill koda. Det var alltså återigen dags för branschbyte. 

Uppsägningen var en hård stöt mot den professionella självkänslan

Till näst sökte jag till studier journalistik enligt mina barndoms och ungdomsdrömmar, och dessutom sökte jag som till studier i finska som plan B. Jag fick en plats att studera finska och inledde universitetsstudier med inriktningen sektorsövergripande språkexpert. Universitetsvärlden kändes som min plats och jag trivdes bra i mina studier. Under det första året gjorde dock den starka lärarbetoningen i studierna i finska mig osäker. Ibland kände jag mig lite vilse med min studiehelhet och mina sysselsättningsmöjligheter då jag inte studerade till lärare.

Jag valde mina biämnen delvis med tanke på en vettig helhet, men huvudsakligen utifrån mina egna intressen. Jag studerade marknadsföring, kommunikation och litteratur. Helheten kändes som min grej, och ämnena var saker som jag skulle vilja arbeta med.

Vid sidan av studierna i finska samlade jag arbetserfarenhet inom den egna branschen. Jag deltog i verksamheten vid universitetets förlag Kampus Kustannus, gick olika projektkurser och utförde språkvårdsarbete som lättföretagare.

Mina sommarjobb ledde mig till företagsvärlden, eftersom jag vid brist på bättre arbetsplats blev tvungen att arbeta som telefonförsäljare i ett par somrar. I slutet av studierna började jag arbeta med B2B-försäljning i Esbo. Under två år fick jag utvidga mina arbetsuppgifter från att stödja det inledande skedet av försäljningen till att arbeta med förändringsprojekt och kundupplevelse. I praktiken satt jag ofta i telefonen och gjorde olika klientintervjuer och förde telefonsamtal i anslutning till bakgrundsarbetet till förändringsprojekten. Dessutom skrev jag sammanfattningar om dem och presenterade resultaten för våra kunder.

Även på min nästa arbetsplats, som förde mig tillbaka till Jyväskylä, fick jag arbeta med kundintervjuer och kundupplevelse på ett mångsidigt sätt och ansvara för hela processen. Då hade jag titeln Customer Experience Specialist. Jag trivdes bättre i det arbetet än någon annanstans tidigare. 

Sedan kom pandemin, och den del av affärsverksamheten som jag arbetade lades ner. Eftersom jag trivdes i företaget ville jag stanna och prova på att arbeta med försäljning. Jag njöt ändå inte av försäljningsarbetet, och var inte alls bra på det, så till slut fick jag mitt livs enda spark och blev arbetslös. Även om uppsägningen var en lättnad, var den också en hård stöt mot min professionella självkänsla och ledde till en djup självrannsakan. Men jag kom över det också, och jag följer fortfarande min tidigare arbetsgivares framgång med varma minnen.

Mångsidig erfarenhet ger önskat perspektiv

Jag började arbeta med kundserviceuppgifter på min nuvarande arbetsplats efter en några månader lång arbetslöshetsperiod. Jag ville få arbeta i ett intressant företag, även om jag började i en uppgift som jag redan på förhand visste att jag ville avancera från till en mer ansvarsfull roll med tiden. Nu har jag varit hos samma arbetsgivare i fyra år, och i mitt nuvarande arbete upplever jag att jag är precis där jag hör hemma.

Många människor undrar vad en filosofie magister gör på en bokföringsbyrå och arbetar med delvis ganska tekniska systemprojekt. Jag upplever att min kompetens är mycket relevant, eftersom jag producerar mycket dokumentation, skriver mötespromemorior och sköter olika kommunikationssituationer dagligen. Jag har ständigt många järn i elden, så det är viktigt att jag kan gestalta helhetsbilden samtidigt som jag säkerställer att enskilda åtgärder framskrider. 

I allmänhet sammanfattar jag min karriärväg genom att säga ”det har fördelar att irra”. Det är inget fel med att det funnits svårigheter på karriärvägen, man ändrar sig och byter bransch. En mångsidig erfarenhet är en styrka. Jag har lagt märke till att den humanistiska studiebakgrunden ger ett välkommet perspektiv på företag där majoriteten av arbetstagarna har utbildning inom handelsbranschen.

Jag tycker absolut att den grundläggande affärskompetens som ingick i mina studier i och med grundstudierna i marknadsföring är till nytta för alla som arbetar inom företagsfältet. Fastän jag inte var bra på försäljningsarbete och inte alls njöt av det är jag ändå nöjd över att min karriär har innehållit flera arbetsuppgifter i anslutning till försäljning, eftersom de har gett mig ett perspektiv på arbete i kundgränssnittet.

Nuförtiden arbetar jag i huvudsak på distans, vilket gör det lättare att kombinera arbete och annat liv. Som motvikt till mitt arbete trivs jag bra hemma på fritiden med min sambo, mitt barn, min katt och min tax. Som motvikt till brådskan på jobbet njuter jag av långa promenader, serier, filmer, att läsa och spela. En tät krets av vänner ger också en motvikt till vardagens jäkt. Tillsammans brukar vi dricka kvällste, spela brädspel, sjunga karaoke och hålla läsecirklar.

Länge försökte jag fundera på hurdant arbete som skulle vara en så stor del av min identitet att det skulle utgöra en stor del av livets betydelse. Ett jobb som jag skulle känna en sådan passion för att det inte längre skulle kännas som arbete. Nu har jag ändå, kanske med åldern, konstaterat att jag tycker att det är helt perfekt att även om jobbet är motiverande och belönande, så är det ”bara ett jobb”. I slutet av arbetsdagen är jag nöjd när jag stänger av arbetsdatorn, jag låter arbetsfrågorna vänta till följande morgon och koncentrerar mig på de viktigaste sakerna i livet. Jobbet inkräktar sällan på min fritid, och det är bra så här.

Inka Huuskonen