Heidis berättelse: Även en slingrande stig kan leda till rätt ställe

Jag är kreativ, gillar att göra med händerna och pysslade gärna frisyrer då, så tanken om hårbranschen började intressera mig. Efter gymnasiet slutade jag med studier inom hårbranschen, som jag avlade ett år på skolbänken och två år i arbetet med läroavtal. Arbetet var helt trevligt, men de allra bästa arbetsdagarna var de få dagarna då butiken var tvungen att göra en inventering och jag fick lista och räkna produkter. Det här berättade för mig att hårbranschen kanske inte var den rätta vägen i min karriär. Jag slutförde dock studierna och efter examen blev jag direkt moderskapsledig.

Moderskapet var en stor dröm för mig och jag trivdes hemma i fyra år och tog hand om mina två söner. I något skede började tankar krypa fram om att hemmamoderskapet inte fortsätter för evigt och att jag borde fundera på vad jag vill göra i framtiden. I och med mina tankar sökte jag mig till yrkeshögskolan för att studera till socionom.

I socionomstudierna betonades mycket praktiskt arbete, men redan då drömde jag mer om att rikta in mig på arbete i kontorsmiljö. En lämplig plats som informationsarbetare öppnades inte inom branschen genast efter studierna, så av en slump blev jag lärare inom småbarnspedagogik.

Jag trivdes bra i arbetet, även om det inte var det jag hade siktat på. Gemenskapen, en bra arbetsgemenskap och ett lämpligt varierande arbete fick mig att stanna kvar i branschen i drygt ett år. I mina studier hade jag dock inriktat mig på socialt arbete bland vuxna, så jag ville inte fastna i en uppgift som jag inte hade behörighet för.

Jag bytte till ett arbete som familjearbetare inom barnskyddet. Ämnet var närmare det som jag hade riktat in mig på i mina studier, men som arbete långt ifrån det informationsarbete som jag hade drömt om. Jag konstaterade också mycket snart att skiftarbete och att arbeta hemma hos andra var för långt från min egen bekvämlighetszon. Jag mådde inte bra i arbetet. Jag fattade det enda beslutet jag kunde och slutade jobba efter ett halvår. Jag övergick tillbaka till att arbeta som lärare inom småbarnspedagogiken.

AN-tjänsterna hade ett arbete som passade mig

Efter ett halvårs vikariat blev jag arbetslös för första gången i mitt liv som 32-åring. Jag hade gått från en uppgift till en annan och tröttnat på att det inte kändes som att min karriär hade en riktning och att det inte fanns någon permanens i mitt arbetsliv. Efter ett halvårs kris i hemmet märkte jag att man sökte rehabiliteringsexperter till AN-byrån. Jag sökte platsen omedelbart, utöver några andra arbetsplatser med anknytning till sysselsättningstjänsterna.

Lyckligtvis såg man potential i mig även om jag inte hade någon tidigare erfarenhet inom branschen. Jag fick en arbetsplats som sakkunnig inom An-tjänsterna med kunder inom stödd sysselsättning. Redan under den första dagen i mitt nya jobb kände jag att jag äntligen hade kommit till ett arbete som jag hade siktat på i flera år. Kontorsmiljön kändes trevlig och ämnesområdet var intressant. Flexibla arbetstider och möjlighet att delvis arbeta på distans var en lottovinst i den dåvarande livssituationen med två små skolelever hemma. I arbetet ingick dessutom arbete med kunder och självständigt arbete i en lämplig balans.  

Redan från början trivdes jag riktigt bra i mitt arbete och efter några månader fick jag en fast tjänst. För första gången i mitt liv hade min karriär en riktning och mitt arbete var bestående. Jag njöt av den jämna takten i några år tills en stor organisationsreform genomfördes på min arbetsplats. Det ledde till att jag via en intern ansökan fick en ny uppgift inom utbildningstjänster. Det har varit den senaste kursändringen i min karriär.

Under de senaste två åren har jag alltså arbetat som expert på kompetensutveckling inom AN-tjänsterna. Jag utvecklar och administrerar lokala arbetskraftsutbildningar och träningstjänster. I mitt arbete får jag verka i en bred skala av nätverk och delta i många olika slags projekt. I och med uppgiften har jag blivit intresserad av mer omfattande helheter och utvecklingsuppgifter. Jag började just vid sidan av mitt arbete avlägga högre YH-studier som tradenom – med inriktning på framförhållning och utveckling.  

Jag har äntligen hittat min plats i arbetslivet och under de senaste åren också fått ett stort självförtroende för min egen kompetens. Det känns mycket avlägset att jag någon gång har studerat de nyaste hårtrenderna, ordnat sånglekstunder på daghemmet och skjutsat en barnskyddsungdom på skogsutflykt. Min karriär har varit minst sagt brokig och vägen framåt har inte alltid varit tydlig. Jag kan åtminstone konstatera att jag har erfarenhet av många slags arbetsuppgifter. Det hjälper mig nu när jag arbetar med sysselsättningstjänster och olika branscher.  

Inget steg på karriärstigen är onödigt  

Till dem som känner att de har gjort fel vändning i sin karriär vill jag säga att inget steg är i onödan. Huvudsaken är att gå framåt. Få drömjobb öppnas genast i och med den första arbetsplatsen. I väntan på ”den rätta” arbetsplatsen är det dock bra att göra något och inte stanna på stället. Varje kontakt i arbetslivet kan vara ett avgörande steg mot nästa arbetsmöjlighet, och all den kunskap som samlats kan vara till nytta en dag.  

Olika arbetsuppgifter har lärt mig att identifiera mina egna styrkor och svagheter samt förtydligat riktningen längs med vägen. Vägen har varit lång, men det har lönat sig att ihärdigt fortsätta gå den mot målen. För att citera Steve Jobs: ”Du kan inte kombinera punkter genom att titta framåt, utan du kan bara kombinera dem genom att titta bakåt, så du måste lita på att punkterna på något sätt kombineras i framtiden.”

Var blev ungdomens benägenhet att vara kreativ och pyssla? Den är fortfarande starkt närvarande och jag ger utlopp för min kreativitet genom olika renoveringsprojekt och stickningsarbeten. Du kan ha många styrkor och intressen – en del kan genomföras på arbetet och en del på fritiden. Det viktigaste är att gestalta i vilket arbete du upplever att du mår bra, vilka ämnesområden som intresserar och vad som krävs för att komma åt det som är din egen grej. Sedan är det bara att ta nästa steg – och det gör inget om du någon gång tar ett snedsteg. Förändringar av riktningen hör till livet.

Heidi Vuorela