Specialofficer
Specialofficerare arbetar inom försvarsmakten som igenjörer, läkare, präster eller kapellmästare. De har högskoleutbildning som lämpar sig för uppgiften och arbetserfarenhet samt i regel även underofficers- eller reservofficersutbildning. I yrket krävs förutom kompetens inom det egna specialområdet även god fysisk kondition.
Försvarsmakten.
I specialofficersarbetet behövs god kännedom om det egna specialområdet. Specialofficerare har att göra med olika människor och intressentgrupper, och beroende på uppgiften krävs samarbetsförmåga samt chefs- och ledningsfärdigheter.
Deltagande i uppgifter som kräver internationellt samarbete kräver också kännedom om olika kulturer samt språkkunskaper. Specialofficerare skall tillägna sig de särdrag som hänför sig till försvarsmaktens arbete.
Specialofficerare är i det civila personer som avlagt universitets- eller yrkeshögskoleexamen, såsom diplomingenjörer, ingenjörer, läkare, musikmagistrar eller präster. Majoriteten av våra specialofficerare är ingenjörer eller diplomingenjörer. Försvarsmakten erbjuder specialofficerare introduktionsutbildning och fortbildning med beaktande av deras uppgifter och planerade karriär.
Den som ansöker om att bli specialofficer måste vara finsk medborgare. Personen måste uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren för en statlig tjänst och vara lämplig för tjänsten med avseende på hälsa och fysiska kondition. Dessutom krävs reservunderofficers- eller reservofficersutbildning samt för militärpräster även manskapsutbildning. För specialofficerare har också uppgiftsspecifika mål för den fysiska funktionsförmågan fastställts.
De särskilda behörighetsvillkoren för militäringenjörer, militärläkare, militärpräster, militärtekniker och militärkapellmästare föreskrivs särskilt i 11 § i förordningen om försvarsmakten (1319/2007).
Lönen varierar beroende på uppgiften och den utbildning och erfarenhet som uppgiften förutsätter. Lönesystemet baserar sig på uppgiftens svårighetsgrad och den individuella arbetsprestationen.
